Bubbles – en fredagsdrink om vår bubbla

Det är något av en fördel att varje år få inleda sommarsemestern med först årsdag och dagen efter bröllopsdag. Man får en riktigt bra start på allt. Fest i dagarna två. I år firar vi tjugo år tillsammans och elva år som gifta. Lägger man dessutom till sjutton års förlovning så har vi ju nästan haft ett halvt sekel ihop. Det har såklart gått upp och ned och fram och tillbaka, men som oftast tycker jag att det löpt på ganska så smärtfritt, men nog om det. Mer gull än så blir det inte. Att läsa om sådant är ungefär lika intressant som en repris av Eurovisions semifinal. En vecka efter finalen. Dessutom känns det så galet rosa och puttinuttigt att försöka sätta ord på. Så här har jag det:

Sofia gillar glitter och glamour. Och lite mig. Hon är som en fotbollsfru utan fotbollsproffs. Som en fotbollsfru med en fotboll till man. Sofia gillar bara fotboll när hon får sminka sig i blått och guld. Gult är fult tycker Sofia som aldrig skulle få för sig att måla en flagga i ansiktet med kladdig Buttrick´s-färg. Hon är mer än så och gör saker annorlunda mot många andra. Sofia har bara en dobb på sin sko. Den sitter under hälen, är sylvass och gör märken i vår ekparkett. Sådana märken ser inte Sofia, men banne mig om jag tappar en tändsticksask i golvet eller om en droppe faller ifrån mitt nyduschade hår. Då kan det bli märken eller ”fuktskador”. Sofia är noga och ogillar sådant slarv. Hennes logik är inte alltid logisk, men jag gillar hennes fotbollsskor.

När Sofia och jag ska iväg på något så kan hon förbereda sig mentalt i timmar. Sofia har en plan. Att göra upp planen, att skriva ned listan, tar ungefär dubbelt så lång tid som själva utförandet, men det är viktigt med planering menar Sofia. Efter två timmar i badrummet med ett glas vin i handen, det kallas sminkvin, blir hon omkörd av mig i duschen. Alltså i den andra duschen. Gudbevars! Inte störa Sofia i badrummet. Bara om man kommer med påfyllning. Jag sitter i hallen och väntar tyst efter överenskommet klockslag. Sofia kommer ut eftersvettig, men fantastiskt vacker. Jag ler lite mot Sofa. -”Sluta stressa mig!” – säger Sofia. (Denna situation tog det några år att inte ifrågasätta). Jag ler ännu djupare. Inombords tänker att jag bara vilat fram till för någon kvart sedan och sen skött mitt. Sofias logik är inte alltid som min logik.

Sofia ber om hjälp med klänningens dragkedja i ryggen. Jag ber till någon gud jag inte tror på att den ska hålla även denna gång. Jag passar på att beundra din alltid lika vackra, bruna och släta rygg. Hur f-n gör människan för att vara så slät, tänker jag? Svettpärlan mellan dina små rådjursryggmuskler är bara gullig. Den är lika mycket du som något annat. Jag frågar vad Sofia skulle göra utan mig. Svaret kommer reflexmässigt: -”Skaffa en ny man såklart!” Av någon anledning älskar jag ditt svar och jag vet redan. Jag ställer alltid samma fråga och får alltid samma svar. Det är ju ganska logiskt. Äntligen är vi på väg.

Väl ute på stället ser Sofia mig djupt i ögonen. Sofia skiner och ler igen. Hon är återigen så där närvarande som jag älskar. Sofia förklarar lite skamset att mascaran hade varit torr och att avloppet hade behövts rensas i duschkabinen. Det rann tydligen lite långsamt, apropå irritationen tidigare. Jag tänker tyst att det verkligen var tur att Sofia rensade avloppet. Tänk om någon skulle vilja duscha medan vi är borta. Jag berömmer hennes hushållsinsats och nickar förstående. Förresten underligt det där med att mascaran var torr, man tänker ju att den borde ha fuktat till sig sedan förra gången. Gör inte mascaror det? Jag ler vidare. Under vår middag har vi det jättemysigt. Det är till och med pirrigt emellanåt. Det är aldrig svårt att finna saker att prata om med Sofia. Det är vår styrka och jag älskar det. Innan vi rör oss vidare i sommarnatten har vi beställt in den där dyra flaskan vi var förståndiga nog att inte beställa när vi kom. Vi skrattar åt vår enfald. Vi gjorde det igen. Den grejen saknar helt logik.

På väg igen tänker du att det vore skönt med en kvällspromend genom stan. Vi tänker att vi kan gå mot nattbussen. Redan här vet jag att vi kommer att åka taxi hem. Sofia förnekar det. Sofia påminner mig även denna kväll om att vi borde turista i vår egen hemstad. -”Varför ska man resa så långt, när Stockholm är så vackert? Se på vattnet!” Vi går någon kilometer och möter ett partyglatt grabbgäng på gatan. En försöker väcka de andras uppmärksamhet, men de tittar alla ned i backen när vi passerar. Jag vänder mig om och håller kvar blicken. Där vänder sig alla om. Jag ler åt dem. Jag tänker att de förmodligen bara vill spana in Sofias fotbollsskor. Jag är stolt och känner mig tursam. Sofia är min. Efter en stund känner Sofia att ett nattbad mitt i city är en bra idé. Efter lite övertalning går jag med på idén. På stadshusets trappa mittemot citybanans tågspår badar vi näck. Några blygsamma simtag och sen snabbt på med kläderna igen. Jag får skavsår när vi går vidare i de blöta kläderna. Framme någonstans vid Slussen ser vi en taxikö. Jag tittar på Sofia och behöver inte ens säga något. Hon skrattar åt sig själv medan vi hoppar in.

En åttahundrakronorskvart senare är vi hemma igen. Vår son ligger och sover. Han är så stor nu att gullig inte är rätt ord längre, men jag blir fortfarande lika varm. Jag klappar om dig medan du beundrar vår son en stund längre än jag. Väl i sängen efter att vi duschat bort doften av mälarvatten summerar vi kvällen. Du hänger upp dig på något och kan inte sluta skratta. Tio minuter senare förstår jag fortfarande inte riktigt vad det är som är så kul, men jag ler åt ditt sätt att fastna vid saker snarare än just saken. Vi somnar sen skedandes, precis tvärtemot vad vi tänkt och retsamt pratat om under vår stadspromenad. Du är nog borta efter bara några sekunder. Vi tar igen det bara några timmar senare. Vi har all tid i världen och tillsammans blir bådas vår logik logisk.

Grattis! Här kommer en symbolisk äktenskapsbubbla i drinkform – Bubbles!

 - fredagsdrinken

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.