Ceviche och sötpotatis – en magisk kombination

Det finns få smakkombinationer som kan matcha en syrlig ceviche med just sötpotatis. Den är magisk. När jag först hörde talas om den närmast obligatoriska kombinationen, var jag inte särskilt imponerad. Jag hade ju ätit ceviche tidigare utan sötpotatis och det gick hur bra som helst.
Sötpotatis och jag har en historia. Vi har genom åren sällan kommit bra överens, men ha då i åtanke att jag för ofta är alldeles för snabb att döma. Det gäller allt. Jag får ångra mig, men verkar ändå aldrig lära mig läxan. Jag ser på saken som att min medvetenhet om problemet på något sätt räcker. Att ändra sätt och inställning vore att gå till överdrift. Mina fördomar kring sötpotatis har antagligen att göra med någon Hillbilly från den amerikanska södern som tycker att sweet potatoe pie är den bästa av mat. Jag tycker annorlunda och där har jag blivit fast.
Idag tillagade jag sötpotatisen på ett annat sätt. Det rätta sättet. Jag förkokar sötpotatisen så att den i stort sett är färdig, sedan kryddar jag den snabbt med olivolja och flingsalt. Hastigt får den sedan slappna av på grillen. Grillränder, rökarom och lite krisp på ytan är målet.
Åter till cevichen. Jag älskar ceviche på lax. De mindre feta och vita fiskarna kan helt enkelt inte stå emot syran lika bra och det mesta av den positiva fisksmaken kan lätt försvinna. Använder man sig av vit fisk får man vara försiktig och kanske korta tiden som den ligger i marinad.
Som ni vet sedan tidigare är det Erika som har lärt mig. Erika är lite knepig med måttangivelser och ger inte gärna ut ett recept rakt av. Jag brukar bara få ingredienserna, men gillar det på något sätt. Det ger mig en chans att leka och experimentera. Jag ser det lite som att jag har en gåta att lösa. Kanske beror hennes tillknäppthet på att hon inte vill röja familjehemligheterna? Jag tror dock att Erika, liksom jag, snarare lagar mat mer på känsla. Det finns nog inget recept. Litar man på känslan är det svårt att skriva ner ett sådant i mängder. Det beror ju på råvarorna. Jag trilskas varenda gång jag skriver ett inlägg. Matlagning handlar om känsla. Är limen extra saftiga går det självklart åt en mindre. Behöver jag skriva det?
Nu är cevichegåtan löst. Det gör ingenting Erika att du är snål med måtten. Jag har löst gåtan nu, hamnade på ett villospår där ett tag. Den peruanska äldre damen hade nog bara druckit för mycket vin eller så ville inte hon heller avslöja sitt recept?
Ska jag stå för cevichen nästa nyår? Jag lovar att utgå ifrån din grund. En äkta peruansk ceviche. Ingen blek kopia. Ha ha.

Ceviche med sötpotatis – recept 4 personer
800 g färsk lax
4 limefrukter (juicen)
1 kruka koriander
1 rödlök (knappt)
1/2 habanero (finhackad)
2 stora sötpotatisar
olivolja
salt & peppar

Dela laxen i små bitar. Jag gör kuber som mäter omkring 1x1x1 cm. Lägg ner i en bunke.
Pressa över limejuicen.
Hacka habaneron och korianderna ganska fint. Jag använder mig även av stjälkarna, de hackas ännu finare. För mig är det en självklarhet att använda stjälkarna. Här sitter det mesta av smaken. Rödlöken hackar jag lite grövre.
Tillsätt habaneron, koriandern och rödlöken. Smaka på fisken och marinaden direkt. Salta lätt. Låt sedan stå i ca 20-30minuter. Smaka av igen med mer syra och salt.
Innan serveringen smakar jag av med mer salt och eventuellt lite limejuice.

Under tiden cevichen drar till sig alla smaker ägnar jag tid åt sötpotatisen. Jag delar den i klyftor och kokar den i lättsaltat vatten. När sötpotatisen nästan är färdig tar jag upp den. Sedan slår jag över olivolja och havssalt. Sist kör jag den i några minuter på grillen för att få rätt yta.
Servera sedan i portioner eller som jag på ett enda stort fat. Till syrlig ceviche är det gott med ett friskt och fruktigt vitt vin eller öl. Kombinationen ceviche och en passande Riesling är att rekommendera.

ceviche och sötpotatis

ceviche och sötpotatis

ceviche och sötpotatis

2 kommentarer Skriv kommentar

  1. Erika skriver:

    Ser underbart gott ut och det kan inte vara annat än gott.
    Detta är din version liksom min ceviche är min och pappas version, variationerna är näst intill oändliga och både du och jag vet att -känslan för råvaran och kärleken till smaken och rätten är viktiga ingredienser och det det finns inga mått på.
    Härligt att kunna ge dig inspiration

    1. Thomas skriver:

      Jag längtar till sommaren nu så att det ”blir mer rätt” att göra habanerosåsen till grillat. Samma röra med fetaost på kall färskpotatis var verkligen en höjdare. Kram på dig Erika! /T

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.