Vilket jäkla rån! Ingredienserna i den här drinken går inte av för hackor. Ställ dig på andra sidan bardisken och beställ den här så ska jag se till att du får hosta upp, ta fram lädret och visa upp den stora plånboken.

Mountain dry gin från Norrbottens Destilleri, en fröjdefull St-Germain, rosvatten, manukahonung, ja till och med ett knippe blomster. Ska en schysst cocktail bli av, gäller det att ha bra ingredienser. De uppräknade är dock värt långt mer än vad de kostar, annars hade den som läst nationalekonomi förstått att produkterna liksom inte hade fått åka med hem.

En riktigt bra svensk gin, kanske den vackraste av likörer som världen skådat – jag betalar gärna lite extra för sådant godis. Den där jäkla teskeden med matcha däremot? Nästan tre hunkor för en pyttepåse med grönt pulver? Dessutom paketerat i en påse av tjock aluminium för att kunden ska tro att den verkligen har fått något för pengarna. Då man inte vill framstå som snål-Werner var det bara att blippa och försöka hålla masken. Jag lyckades, i en halv sekund, innan jag brände av en kort fras som väldigt precist redogjorde för djävulens hemvist i obestämd form. Expediten såg ut som att hon aldrig hade hört en svordom förut, eller så blir man bara en mjukis av att stå och sälja foliehatts-placebo? Jag hade tankar om att göra en spirulina-cocktail nästa vecka, men ”hälsokostkontot” är nu sprängt för tre år framåt.

Green Lantern – fredagsdrinken

Nu kan vi inte göra annat än att hoppas att den här kreationen också blir god. I mitt huvud smakar den redan mumma. Mumma som i smaskens alltså, inte som i den där han Frithiofsson alltid blandar på julafton. Green Lantern har en grön frisk citrusbas med smak av fläder, lite sötma och matcha såklart. På toppen vilar ett i smaken blommigt skum med vodka, toner av manukahonung och citron.