För några dagar sedan gjorde jag romsenap. Snart kan jag även pricka av nästa julinlägg från listan. Julsill. I skrivande stund är det fortfarande lite på experimentstadiet, men jag tror på det här. Ni som följt med ett tag och vet vilka smaksättningar jag gillar kommer att bli föga förvånade. Idén kom nog redan till i somras när jag lekte lite med en ”ny” potatissallad. Till potatissalladen lånade jag smaker från ett annat och numera klassiskt grilltillbehör – den chilenska pebren.
Årets julsill smaksätter jag med koriander, lime, rödlök och chili. Nu kanske någon rynkar på ögonbrynen och tänker att dessa smaker står i direkt kontrast med allt som är juligt? Om denne bara visste hur fel denne har. Julen handlar väl om att äta gott? Den borde i varje fall. Åtminstone kanske mindre om vad vi ställer på bordet. Jag kan personligen inte se någon nytta i att stoppa munnen full med kanel, russin eller mandel bara för högtidens skull. Så bakbundna av traditioner får andra vara. Ok, ett kallt bra brännvin med pomerans tackar jag inte nej till, men just när det kommer till maten sneglar jag hellre framåt och serverar nya smaker med inte uteslutande klassiska råvaror. En viss koppling till det traditionella är dock roligt att behålla, när man får ihop det. På så sätt kan man liksom flirta både med gammal och ung.
Springer jag på ett julbord och möts av en sesamtoppad teriyakiströmming så jublar jag. Om en köksmästare vågar tänka utanför ramarna när julbordet spikas så står jag först i kön. Det bästa från de senaste julborden jag besökt har alltid varit det som stuckit ut, varit nytt eller överraskande. Så himla skönt när någon vågar. Det är det jag minns och det jag vill hylla. Våga tänk lite mer ovalt, var inte så fyrkantiga! Man får. Det är ok.
Tycker man ändå inte som jag så står det köttbullar och prinskorv med kokt potatis där i hörnet. Det är bara att ta för sig. Ät tills skjortknapparna sprutar. Jag bjuder!
Nä, in med lite nya smaker nu så att vi får snurr på det där julbordet igen. Med den här smaksättningen går det inte fel.
Pebresill – recept
840 g ”5-minutersill” färdig att smaksätta (nettovikt 420g)
1 kruka färsk koriander
1,5 lime (juicen)
2 röda chilifrukter
2 tsk sambal oelek
1/2 medelstor rödlök
2 dl crème fraîche
ca 100 g hellmans majonnäs
salt efter smak
Hacka korianderns stjälkar riktigt fint. Hacka bladen lite grövre. Kasta ner i en bunke. Finhacka rödlök och chili. Allt ska ner i samma bunke. Pressa över limejuicen.
Ha ned sambal. Låt allting stå och dra i några minuter.
Förbered sillen. Spola av den och torka den torr. Skiva upp i valfri storlek. Lägg åt sidan.
Blanda nu ned crème fraîche och majonnäs. Fortfarande i samma bunke. Rör om och blanda sedan ner sillbitarna. Blanda ordentligt och låt sedan vila i någon timme innan servering. Erfarenheten säger mig att sillen är bäst dagen efter. Men med just den här vet jag inte, kommer kanske inte veta. Jag ska kasta mig över den nu. Förhoppningsvis finns det något kvar imorgon och då vet jag mer.