Ikväll har vi bara varit. Med start i förra veckan blåste vi ut vardagsrummet, målade om och köpte nya möbler. Måla tak är inte min grej. Förresten har jag svårt att ens se hur det skulle kunna vara någons grej? Nackkudde fastspänt i ett par hängslen ska tydligen vara ”the shit”. Den gamla soffan försvann på Blocket. Sofia var först osäker på om vi kunde ta emot några spekulanter, det var ju så stökigt hemma mitt i all renovering. Jag försökte lugna henne. En eventuell köpare skulle hon ju aldrig behöva att se igen. Löjligt. När vi senare öppnade dörren skulle det visa sig att det var en förälder till ett barn i Sofias klass som skulle hämta soffan. Inte direkt en person som man gärna visar upp ett sönderbombat hushåll för. Här föregår man gärna med gott exempel. Sofia fick vatten på sin kran och jag förbannade Murphy. Jag vill därför försäkra soffköparen om att vi vanligtvis har det ganska välstädat hemma. Har jag varit tydlig nog? Jag kan skicka en bild på hur det ser ut nu? Återkom med mailadress. Jag vill även berätta att näst efter vår son älskar Sofia dammsugaren mest. Sedan kommer Holger, vår självgående dammsugare. Efter den  risotto. Själv kvalificerar jag mig för en hedervärd fjärdeplats. Jag är ganska bekväm med det. En vis man vet sina begränsningar och när det är läge att ge sig. Med somliga ting kan man bara inte konkurrera.
Vi har äntligen fått vår lounge som vi pratat om och belöningen att få sitta ner med ett glas bubbel är överväldigande. Det var mödan värt, känslan är oslagbar och kan nog bara slås av känslan att ur samma position se andra i arbete. Det skulle va nåt. Det finns mycket kvar att piffa och puffa med, men ikväll är vi bara. En DVD-konsert kanske, nu när de nya högtalarna fått lite luft och mer lekutrymme.
Middagarna har blivit lidande. Min spis hotar med skilsmässa. Örterna står vissna kvar på bänken och kastrullen talar inte längre till mig. Aldrig har vi väl ätit så mycket färdigmat som den sista veckan. Det ska det bli ändring på. Imorgon får vi besök och då tänkte jag bjuda på kalvbiff med kappa, en härligt sötsaltsyrlig balsamicosås och rostad potatis och grönsaker. Pommes Chateu om man så vill.
Ikväll nöjer vi oss med några kapabla clubsteaks. Kalvkotlett på svenska. Jag kanske ska ta in stekhällen i vardagsrummet nu när det finns så mycket plats över? Stekhällen ligger högst upp på min lista. Efter sonen och skaldjuren då såklart…

Kalvkotlett med grönpepparsås – recept 4 personer
4 st kalvkotletter (clubsteaks)
salt & peppar
smör & olja

Grönpepparsås – recept 4 personer
1 gul lök (finhackad)
1 klick smör
3 dl kalvbuljong
4 dl vispgrädde
1/2 burk grönpeppar i lag
1/2 del av vätskan (grönpepparlagen från kryddburken)
1,5 msk vetemjöl
1 tsk grovt malen svartpeppar

Stek kalvkotletterna tills att de uppnår en temperatur av 55 grader. Ungefär 3 minuter på varje sida, eller tills dess att de är rosa i mitten. Låt gärna kotletterna vara lite rödare emot benet, annars blir de torra. Låt vila under folie.

Såsen är enklare. Stek på den finhackade löken. Som vanligt ska den bli glansig, (jag är verkligen trött på den instruktionen). Tillsätt buljongen och låt koka ner tills dess att hälften återstår. Låt sjuda i 10 minuter. Sila bort löken och slå åter ner vätskan i kastrullen. Ha ner grönpepparn och lagen. (Eventuellt kan man krossa eller dela några av kornen för att få ut mer smak). Rör runt. Sänk värmen och tillsätt grädden. Rör runt igen och låt sjuda på låg värme i ca 5 minuter. Smaka av. Tillsätt eventuellt mer grönpeppar. Toppred slutligen med vetemjölet. Låt sjuda ytterligare i några minuter tills dess att smak och önskad konsistens uppnåtts. Servera med klyftpotatis och Irony. Lyckas du inte med middagen så är ju alltid vinet fantastiskt.