På söndag är det redan första advent och många börjar nu i dagarna att förbereda för glöggkväll. Under den kommande tiden fram till jul kommer det att serveras mängder av godsaker som pepparkakor och stora blanka saffransbullar med russin. Vem skulle kunna tänka sig en jul utan? Lussebullens enda nackdel är att den lämnar väldigt lite plats kvar i magen åt det övriga julgodiset.
Som efterrätt finner jag pannacotta svårslaget, varför det faller sig naturligt att göra en variation på jultidens kanske mest självklara bulle. En lussecotta om man så vill. Lussecotta är en saffranspannacotta på riktig vispgrädde och vaniljstång. Den innehåller precis de smaker som vi förknippar så starkt med julen, fast i en annan skepnad. Istället för ett ensamt litet russin, väljer jag att garnera med en russinkräm som smaksatts med mörk rom och citron. Russinkrämen har kokats ned och sedan mixats till en slät kräm. När krämen kallnat går den utmärkt att spritsa på toppen av den stelnade pannacottan.
Till skillnad från i originalbullen är smakerna av saffran och russin nu mer intensiva och rena. De döljs inte längre av vetebrödet och julkänslan är total.
Lussecottan serverar jag ur mindre likörglas och tanken är att man får ta precis så många som man vill.

Fram till nyår pågår en julgodistävling anordnad av Arla, där alla är välkomna att tävla om ett hembesök av Årets Konditor. Gå gärna in redan idag och ge ditt bidrag till tävlingen här. Vinnaren presenteras i mitten av februari 2015.

Lussecotta – recept 12 portioner
6 dl vispgrädde (40%)
6 msk strösocker
1 vaniljstång
ca 1 1/2 pkt saffran (0,75 g)
2 gelatinblad

3 dl russin
2 dl vatten
1/2 dl farinsocker
1 msk honung
1/2 citron (saften)
1/2 dl mörk rom

Blötlägg gelatinbladen.
Ha ner vispgrädden och strösockret i en kastrull. Dela vaniljstången på längden och skrapa ur vaniljfröna ur varje halva med ryggen på kniven. Blanda ned vaniljfröna, men även de båda halvorna av stången i grädden. Rör om. Tillsätt sedan saffranet. Jag har i det första paketet, sedan uppskattar jag och använder ungefär hälften av det andra.
Koka nu upp grädden. Rör ständigt om så att saffranet hinner lösas upp. Precis när det börjar sjuda upp och de första bubblorna visa sig tar jag kastrullen av plattan. Plocka upp vaniljstängerna.
Krama sedan ur gelatinbladen från vatten och ha ner gelatinet i kastrullen med gräddblandningen.
Portionera upp i de glas som saffranspannacottan ska serveras ur och ställ kallt i minst 4 timmar, helst längre.

Nu är det dags för russinkrämen.
Smält smöret i en bredbottnad kastrull. Slå i russinen och blanda runt tills att de börjar mjukna och är glansiga runt om. Ha  ned farinsockret och honungen. Rör runt tills sockret lösts upp. Höj nu värmen och slå ned romen. Om man vill kan man i detta läge flambera russinen, se till att brandsläckaren är framme och att ni bokstavligen har högt till tak. Vänd bort ansiktet i tändögonblicket. (Observera att flambering inte är ett måste). Tillsätt sist vattnet och citronsaften och låt allt koka upp igen. Låt vätskan reducera tills ungefär hälften återstår. Blanda och rör om.
Slå ner blandningen i en mixer med tätslutande lock och mixa i någon minut tills såsen är trögflytande och slät. Slå över i en mindre skål. Smaka eventuellt av med en tesked rom och någon droppe mer citronsaft. Tänk dock på att den ska vara trögflytande. Låt svalna på bänken och ställ sedan in i kall kyl.
Efter några timmar, lagom till servering tar jag fram pannacottan och russinkrämen. Russinkrämen slevar jag över i en sprits. På toppen av varje glas med pannacotta spritsar jag sedan ett litet ”russin”. Nu är de klara att servera, gärna med pepparkakor, kaffe, glögg och annat julgodis.