Moules Marinières, burkmusslor, folköl & dansbandsmusik

Moules Marinières har jag skrivit om tidigare, fast samtidigt inte. Då var det ju musslor på sjömansvis. Kommer ni ihåg? För mig är det en sjuhelsikes skillnad. I denna familj konsumerar vi musslor. Mitt intresse för musslor väcktes redan när jag var i tidiga tonåren. Ofta var det sen lördag och min mamma värmde på burkmusslor i vatten med peppar, salt och vitlök. När de kokat upp var de färdiga. En riktigt festlig vickning tyckte jag då. Idag har nog burkmusslorna bytts ut mot färska, men visst händer det fortfarande att jag en ljum sommarkväll i uterummet, plockar fram en burk och bjuder min fru på några tuggor nostalgi. När jag träffade Sofia var det nämligen vanligt att vi på fredagskvällen, på landet, öppnade just en burk musslor och njöt med en kall folköl. Har ni skämskudden redo? Jag vill även minnas att vi samtidigt lyssnade på ”I afton dans”, eller som det senare hette – ”Kalas”. Mobiliteten på musiksamligen var aning sämre under sent nittiotal och radio var det vi hade. Jag tror aldrig att vi direkt njöt av musiken, men det hörde liksom ihop – musslorna, folkölen och dansbandsmusiken. Jag blir ännu lite nostalgiskt varm när jag tänker på det.
Moules Marinières och då menar jag inte ”musslor på sjömansvis” gör jag som följer.
Musslorna rensas, de som inte sluter skalet vid en lätt knackning mot köksbänken, eller för den delen har trasiga skal kasserar jag direkt. Skivade lökhalvor, morötter,  några timjankvistar samt lagerblad och hel vitpeppar värms på i olivolja i botten av en stor kastrull. Ibland har jag även lite skivad selleri i. Jag tillsätter musslorna och rör om. Jag höjer värmen och rör hela tiden försiktigt i botten så att grönsakerna inte blir bruna. De ska vara fräscha. När allt börjar glänsa slår jag över en ansenlig mängd torrt vitt vin. Det hela får sedan koka upp. Sedan tillsätter jag fiskbuljongen som också får koka upp. Lock på. Någon minut efter att musslorna börjat att öppna sig är de redo att serveras. Häll gärna över musslorna i en stor glasskål det gör det hela lite häftigare. Stänk lite vitt vin över musslorna. (Barnen kommer varken bli berusade eller ta skada, däremot kommer de att uppskatta syran ifrån vinet). Toppa med klyftad citron och hackad persilja. Moules Marinières – det var annat än burkmusslor det. Dryckestips? Det kanske finns bättre kombinationer, men vi drack Les Fumées Blanches Sauvignon Blanches.
Jo förresten, på nyår blev jag bjuden vinkokta musslor, där man efter kokningen tagit bort det övre skalet, haft riven parmesanost över och sedan gratinerat i ugn. Riktigt gott. Tack. Denna rätt kommer att vara given på nästa tapaskväll. Kanske bjuder jag in upphovsmannen Rodrigo också, vi får se?

Moules Marinières – Recept 3-4 personer
2 nät färska blåmusslor
3 gula lökar beroende på storlek
2 morötter
5 lagerblad
10 vitpepparkorn
5 timjankvistar
0,5 L torrt vitt neutralt vin, gärna lite blommigt
0,5 L fiskbuljong
(2 stjälkar selleri)
5 skvättar vitt vin, klyftad citron samt persilja på toppen

15 kommentarer Skriv kommentar

  1. Pia Johansson skriver:

    Aha, så jag blir inte bjuden? Jag hjälpte ju till med musslorna på nyår, det såg du ju!!!!

  2. Thomas Karlstein skriver:

    Nä nä! Du stod och var snygg eller vadå? Det där var ju Roddans grej. Helt klart.

  3. Pia Johansson skriver:

    Fy f-n va elak du är nu!

  4. Thomas Karlstein skriver:

    Du känner ju mig. Jag trodde faktiskt att det var Roddans grej.

  5. Thomas Karlstein skriver:

    Vi kom precis på att våra gamla barstolar är kvar. Vi vill absolut inte ha tillbaka dem, men om ni inte heller vill ha dem så är det ju upp till oss att åka till skroten. Det var inte meningen att dumpa dem hos er.

  6. Pia Johansson skriver:

    Har dem gärna, vi kan ju dela, perfekt att ha när det behövs:)

  7. Thomas Karlstein skriver:

    Då så. Perfekt och då borde ju musselgrejen vara förlåten. Alla nöjda! Men det var ju Roddans grej, erkänn!

  8. Pia Johansson skriver:

    Ähh lägg av! Du såg ju hur jag tog bort ena skalet av musslorna….brände mig flera ggr faktiskt….allt för gästerna!

  9. Thomas Karlstein skriver:

    Vet inte om bränna sig kan räknas som ett bidrag till den gastronomiska resa vi skulle på? Du?

  10. Pia Johansson skriver:

    Självklart, det var en stor uppoffring!!

  11. Thomas Karlstein skriver:

    Det kan jag ju ge dig. Inte ens jag brukar offra mig på det viset. Har du några andra färdigheter i köket?

  12. Thomas Karlstein skriver:

    Varför ger du mig inte bara fingret genom köksfönstret? 🙂

  13. Pia Johansson skriver:

    Några till har jag väl…. mer än att bränna mig , men ok, Rodrigo är bättre. Nöjd nu!?

  14. Pia Johansson skriver:

    Skulle jag aldrig göra;)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *