Så var det påsk igen. Som liten var det min absoluta favorithögtid. Jag vet inte varför, men förmodligen för att våren var här? Kanske för påskäggen. Godis i ägg fick jag av farmor och farfar, påskpresent fick jag av mamma och pappa. Mer godis fick jag av mormor och morfar. Då, för dryga 20 år sedan, hade mina mor- och farföräldrar sina husvagnar uppställda på vår tomt på landet. Ett väldigt trevligt arrangemang, även om jag idag inte riktigt förstår hur mina föräldrar alltid orkade med. Det var väl någon slags lösning, då de alla campat ihop sedan långt innan jag föddes. Som barn tänkte man dock inte så, det var bara underbart, i första hand var det väl härligt att ha dem kvar i livet. I andra hand att kunna ha alla så nära och så ofta. Sa jag att vi snittade kanske 50 landetbesök om året?
På landet var vi alltid ute. Vi grillade korv och satt timtals i ring runt en brasa. Ja, det var väl ungefär det vi gjorde. Om vi inte drack kaffe, åt mandelkubb eller lekte gömma nyckeln i någons förtält förstås. Kurragömma! Vilka gömställen jag hade. På påsken höll jag alltid påsktuppen under armen. På påsken var vi oskiljbara. Påsktuppen – ett resligt, färggrant och ganska hårt stoppat ”gosedjur”. Till slut blev jag så stor att jag kunde ryta ifrån när tuppen skulle läggas undan vid högtidens slut. Sedan dess har tuppen ständigt varit framme. Om den finns kvar? Nu fick jag lite kalla kårar. Var är påsktuppen? Det var ett tag sedan vi sågs. Förlåt att jag släppte dig, men när jag skaffade flickvän fanns det helt enkelt inte plats för er båda.
När jag inte hängde med tuppen sprang jag nere vid ån och jagade fisk. Vattendraget var kanske 40 cm djupt. På våren, omkring påsk, fullständigt kokade den över med lekande mört, abborre och gädda. Jag vet att det var en Å, medan bönderna envist menade att det var ett krondike mellan två sjöar. Med åldern blev mina hemgjorda vapen allt mer avancerade. Först var det pilbågar och slangbellor, men straxt innan tonåren såg jag nog mer ut som en minitarzan. I bältet en slipad sabel av ett styvt sågblad, i handen ett bambuspjut av en plogpinne i vars kluvna ände jag najat fast ett tillslipat tigersågblad. På ryggen ett väl tilltaget luftgevär med kikarsikte. Mina byxor som ständigt var våta upp till knäna kunde inte dölja det. I min egensydda kamoflagebasker med erövrade prickskyttemedaljer var jag livsfarlig. Jag var sämre på att binda lianer över ån. De tunna ungasparna på var sida av vattnet i vars stammar jag knutit fast repet höll helt enkelt inte min vikt. De bågnade när jag var halvvägs över och linan stod som ett ”V” ovan det strömmande vatten jag skulle korsa. Jag var fast i dess lägsta punkt och var snart tvungen att dra upp knäna för att undgå vattenytan. Efter några minuter, jag är envis, var det bara att kapitulera. Jag släppte linan, stod nu i ån och precis där var stövlarna helt fyllda. Våga vägra använda bron 5 meter bort! Hemma igen gjorde mamma ett kryss bredvid tvättmaskin, kastade fram ett par nya byxor och konstaterade att det var femte gången jag ”plurrat” den helgen. Än så länge…
Idag saknar jag lite det där, att bara leka vid ån och komma hem när någon ropar. Jag lägger ju fortfarande i mjärden när jag är på landet. Jag drar som oftast av några salvor med luftbössan och jag täljer fortfarande gärna visselpipor, även om Eyvind inte längre vill ha några. Jag är dock himla dålig på det där med bambuspjut och sablar. Inte heller har jag längre några fällor att fånga nötskrikor i. De har ruttnat sönder. Av min trädkoja vid ån återstår snart bara en rostig låsbygel. Jag vet att naturen finns kvar i mig, men med åldern har jag blivit bekväm. För bekväm. Jag hoppas verkligen att denna vår kan bjuda på fler härliga grillstunder vid något vattendrag. Jag tänker faktiskt se till att den gör. I sommar ska jag dessutom flugfiska och till hösten, vem vet, kanske är det dags att skjuta ett rådjur igen? Tror det är dags nu. Innan dess, ikväll, har vi korsfest och lagar god mat. Jag har massa spännande idéer på gång. Nu nog med påsknostalgi. Ha en trevlig långfredag!
Pass over – recept 1 drink
4 cl advocaat (ägglikör)
3 cl ljus rom
1,5 cl vispgrädde
(riven kanel och vaniljstång)
Skaka samtliga ingredienser i en shaker med is. Sila upp i väl kylda glas. Toppa med lite zestad kanel och en vaniljstång. Njut den gärna som dessert.
