Skomakarlåda är så himla gott. Första gången jag åt Skomakarlåda var på gymnasiet, på ”Gullmars krog”, Denna sunkiga lokalkrog av lägre valör visste faktiskt hur man gjorde Skomakarlåda. Tyckte jag då. Så här i efterhand misstänker jag att den i själva verket var ganska medioker och jag hungrig. Rätten är dock så enkel att det nästan inte går att misslyckas. Om man kan steka bacon, göra ett eget mos, steka en biff, hacka purjo, och skvätta rödvin i en redan värmd panna så är man i stort sett hemma.
Skomakarlådans huvudattraktion är en biff av bra kvalité. Till mitt stora förtret fanns denna dag ingen bra biff att få tag på, men fläskkotletterna på lösvikt hade utstrålning. Jag var inte redo att byta matidé och gå ifrån tanken på potatismos, rödvinssky, purjolök och knaperstekt bacon, varför jag slutligen kapitulerade inför kotletterna. Potatisen blandades till mos med smör, reducerad vispgrädde, persilja och smörstekta kantareller. (Rör inte för snabbt eller för länge då blir det tapetklister.) Var portion serverades sedan trångt i en förvärmd gjutjärnsform.
Namnet Skomakarlåda tror man kommer ifrån att en utskuren biff ofta har formen av en skosula. Denna gång blev det en variant på denna klassiska husmanskost. En riktigt lyckad sådan.