Det är kanske svårt att tro, men jag är en mästare på att köpa snordyra böcker. Jag tror det började på juristlinjen. Med ett litteraturkonto som då, för snart 20 år sedan, emellanåt kunde nå upp mot 3k i månaden och med en inkomst på dryga 7k inklusive barntillägg färgades man. Efter de åren är ingen bok dyr. Det är dock inte så illa att jag idag köper böcker för nästan halva min inkomst. Långt ifrån, men ibland får jag ett ryck. Som med boken från the Aviary.
Aviaryboken är cocktail-porr på högsta nivå. Vissa drinkar är till och med så avancerade att de själva erkänner att de skulle vara omöjliga att förbereda till sådan grad att de skulle gå att sätta upp på drinklistan och sälja i parti. Perfekt fredagsdrink tänker jag. Bara för de få utvalda. Boken innehåller vidare, utöver de sköna smakkombinationerna, makalösa bilder, beskrivande texter och en massa tips på saker som man kan komma att behöva i köket.
-”Köp boken, det svider. Köp verktygen, gå bankrutt!”
Ungefär så, visst låter det som ett bra upplägg? Me like. Nu har ju jag genom åren ändå byggt upp ett eget litet kökslabb. Det är inte så mycket som akut saknas. Eller jo, jag kan komma på minst tio saker, men då skulle Sofia behöva byta cab mot Skoda för att jag skulle kunna köpa en eller möjligtvis två av de grejerna.
Som den man i stunden jag är, är det som jag saknar mest en omedelbar och ständig tillgång på flytande kväve. Torris känns så torrt. Flytande kväve är svårt att spara på, men en kran, alltså en riktigt kran, ingen fixare, med flytande kväve hade varit perfekt att ha bredvid kökskranen. Jag har googlat men inte funnit. Att flytande kväve inte skulle gå att tappa upp från en (vanlig) kran på det viset hör inte hit. Musk får tänka till. Kanske vore en egen kväveanläggning lite overkill, men ni vet vad jag menar. Jäklar vad kul man skulle kunna ha då – glass på sekunder, rykande cocktailströssel utav drinkens karaktärssmaker, eller att bara få förverkliga barndomsdrömmen. Tänk tillfredsställelsen av att äntligen få drämma en kvävedoppad röd ros mot en stenhård bardisk. Även ett litet rådjurshjärta kan gå itu, men med flytande kväve går det i tusen bitar. En råbiff på det? Förstod ni inte tjusningen med flytande kväve innan så förstår ni nu, annars är ni bara sega. Vem behöver inte en kvävekran hemma? (Nu var jag nära att skriva villhöver, men det var bara kul när jag använde det, innan alla ni andra snodde. Använder ni ”gillart” också?)
Det hade nu självfallet varit alldeles jätteperfekt och skitsexigt med en drink gjord med flytande kväve. Tyvärr kollade jag i köket. Kranen står där men bjuder dessvärre bara på taffligt H2O. Vi får prova igen en riktig vargavinter.
Idén till denna fredagsdrink har jag tagit ifrån ovan nämnda bok. Smakerna är dock helt annorlunda. Som så ofta tidigare har jag självklart gjort om den. Somliga skulle kanske påstå att det är på grund av uppenbar brist på flytande kväve, men inte då. Jag ville faktiskt göra den så här. Så det så!
Smokin´ pie! – fredagsdrinken
Ingredienser
- 4 cl mörk rom
- 2 cl fireball
- 8 cl äppelmust
- 1 st fryst äppelpuck (fryst äppelmust)
- 1 tsk apple crackle crystals
- Äppelrök
Gör så här
- Frys in äppelmust i en stansform med ninjaplast i botten. Låt ”pucken” bli cirka 8mm hög.
- Fyll upp ett glas med rök på äppelspån ifrån en rökpistol.
- Stäng in röken med den frysta disken. Slå över en sked crackle crystals.
- Slå sedan rom och fireball över pucken. Toppa med äppelmust.
