Så var hösten här igen. Grillen känns lika utmattad som stekpannan och karotterna är efterlängtade. Det är dags att byta det lite enklare grillandet mot det lite mer påtänkta och rustika skapandet i köket. För mig innebär hösten ofta en nytändning i matlagandet. Jag älskar verkligen att grilla och gör det året om. Jag tröttnar aldrig på smakerna från grillen utan det är snarare en längtan tillbaka till spisen som får mig att gå in igen. Risotto som är höstmat för mig, är så roligt att laga. Man får höfta och känna att man skapar något. -”Lite mer vin, f-n fonden är kall, vad gjorde jag av parmesanen, har du inte fixat skinkan än?” Risotto – en mer avslappnad form av stress och något vi älskar. Att laga och äta. Min fru tycker förresten om att spara risotto också. Sofia får alltid för sig att hon ska äta upp det som blir över dagen efter. Tyvärr är det så att risotton brukar vakna till liv och vandra ur kylskåpet innan hon kommer på att den finns där. Kontentan av detta – Sofia tror antagligen att hon ätit upp den och gör om samma matlåda/misstag nästa gång och jag börjar tycka att det är gulligt. En gång gjorde jag bollar av den kalla risotton som jag rullade i ströbröd och friterade till lunch dagen efter. En chansning som gick väl hem hos både stor och liten. Annars är favoritvarianten en risotto på svampfond med smörstekt ostronskivling och rullad Prosciutto di Parma på toppen. Välkommen höst och kalops, betor och tunga viner.