December brukar vara en händelserik månad. Stressig såklart. Men. Månaden innehåller även en dag som förgyller vardagen. Jag har blivit något av en expert på att finna sådana stunder. I denna tid av köld och mörker, är allt som bryter av uppskattat. De roliga stunderna bedövar. Våga prova livet någon gång och ångra inget, det blir roligare så. Mitt knep är att urskiljningslöst greppa alla stunder som passerar förbi, även den löjligaste ursäkten är god nog.
Det är Nobelfest ikväll, jag har ju inte fått någon inbjudan i år heller, men jag blir ändå alltid påmind. Nobeldagen har för mig blivit omöjlig att missa. Jag ska berätta varför. Den första ledtråd jag alltid får är när Sofia på en tillsynes vanlig vardagsmorgon står i badrummet iklädd svart långklänning och speglar sig lite extra. Stora sminkväskan står framme. Trots att infallet numera är återkommande, behöver jag alltid så tidigt på morgonen lite betänktetid för att åter förstå vad som pågår. Någon gång under tandborstningen brukar det slå mig. –”Ah, Nobel nu igen.” Det är precis som att jag blir lite extra stolt över mig själv när jag kommer på det utan att behöva fråga.
Tilltaget är framförallt en rolig grej, men jag gillar även idén bakom, att ta med och ned ”Nobel” till barnen och att du, med ditt infall, gör Nobel mer verkligt. Kanske kan det inspirera en liten miniEinstein att sikta högre, men oavsett förekomsten av framtida nobelpristagare i din skara elever eller inte? Jag skulle göra vad som helst för att få se barnens miner, även om de nog numera är ganska härdade av dina upptåg.
Innan vi snackar Nobelmat vill jag gärna att ni målar upp en bild för er själva. Föreställ er Sofia på väg till jobbet, hur hon sminkad och gnistrande, i tight klänningsfodral strular med garageportens tröga lås, hur hon i högklackat tvingas klättra in och ut ur sin gröna skruttfiat. Här snackar vi kontraster. Ett ljus i mörkret. Handen på hjärtat. Den ”bilden” är för mig den största behållningen av hela Nobeldagen.

Västerbottensufflé med kalixlöjrom – recept 10 personer
5 ägg
4 dl vispgrädde
400 g riven västerbottenost
100 g Kalix löjrom
1 dl smetana
3 msk hackad rödlök
dill
smör och rapsoljespray

Sätt ugnen på 200 grader.
Vispa upp äggen med vispgrädden, tillsätt den rivna västerbottenosten. Spraya en lämplig form, gärna en teflonbelagd springform, med smöroljan. Slå ned ostblandningen i formen. Ostblandningen bör nå en höjd av ungefär 2 cm.
Grädda i ca 20 minuter eller tills sufflén fått fin färg. Låt sedan sufflén kallna, gärna i kylskåp över natten.
Lossnar sufflén lätt kan man ta ur den ur formen. Verkar den sitta fast skär jag den i bitar om 2×2 cm direkt i formen. Med en stekspade är bitarna enkla att få ur.
Lägg upp munsbitarna i serveringsskedar. Toppa med en knivsudd smetana, kalixlöjrom, lite finhackad rödlök och skuren dill. Servera med passande favoritchampagne.