Vattenmelon med fetaost, bonito och örtolja

den

Jag gillar att förvandla mat. Att hur klyschigt det än låter, ställa fram något för ögat och göra om det till den grad att det inte alls påminner om hur brukar serveras eller vad det egentligen är. Det enda kravet är att det smakar lika bra som originalet, helst bättre, annars är det svårt att motivera besväret. Personligen tycker jag att det är utförandet som är roligast, men även att upplägget kan ta ”enkla” rätter högre. Jag har tidigare gjort det två gånger med Capresen. Den första gången blev det en Caprese Palloncino. Nu ganska nyligen satte jag spinn på en tallrik och lekte med en sås på San Marzanotomater, buffelmozzarella, reducerad balsamico och ramslökspulver. Nu är det dock dags att lämna capresen för ett tag och hugga tag i en annan bekant smakkombination. Den med vattenmelon och fetaost.

På somrarna när man inte är så hungrig är det ofta gott med plockmat eller en enkel sallad. En saftig sallad med fetaost och vattenmelon är ofta vårt val. Fetaosten med sin syra och sälta, vattenmelonen med sin svalkande friskhet och sötma. Smakerna matchar varandra perfekt. Nackdelen är att det snart ser ganska tråkig ut om man inte serverar ingredienserna isär. Serveras den inte varsamt omrörd och omedelbart, faller den itu till en grynig rosa röra som man helst är utan. Att bara lägga upp ost och melon bredvid varandra känns fantasilöst. Det slutar förmodligen med att någon sätter i sig melonen och någon annan osten, utan att för ens förstå vad tanken var. Min lösning på problemet är lite mer uppfinningsrik.

Av vattenmelonen gör jag små klubbor, fetaosten smular jag sönder och sist toppar jag med ett pulver av bonitoflarn. I botten läger jag en sköngrön örtolja som jag pyntar runt med blad och örter.

Bonito är torkad fisk, proppfylld med sälta och umamitoner som ytterligare smiskar på den annars väl snälla kombinationen av frukt och ost. På tallriken finner man en en sallad på vattenmelon med fetaost, bara inte riktigt serverad på ett sätt som man är van vid. Men det var precis det som var tanken…

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *