Vi som gillar bäsk – midsommarsnaps

-”Tror du att du är tuff eller? Schnusar, tuggar hårbrö och dricker bäsk.”

Frågan hänger i luften varje gång jag kastar fram min egen kryddade snaps. Det handlar inte om att sticka ut bland dryckesrodnandes halländska fläderdrickare, att utsätta sig för något mandomsprov eller vad folk nu associerar till? Jag råkar gilla bäsk. Jag föddes förmodligen inte så, men oavsett är det inget jag rår för. Den hemkryddade bäsken, Bäska droppar, eller Piratens besk är för mig bara väldigt goda snapsar bland flera andra. Det är inte Farstaladd jag skjuter, så varför kan jag inte bara få tycka om den i fred?

Smaken av en bäsk har i modern tid beskrivits som hårspray, en blandning av Hitler och grapefrukt, brända bildäck, och nagellacksborttagningsmedel. Redan i medeltida skildringar kunde man utläsa:

-”Frambringar värden en butelj med bäsk till bordet, skola du löpa dig fri. Släpper någen flera krus fram, må denne plikte med kroppen och dräpas, som sagt är, skall genast med hud och allo grävas två alnar djupt ned i jord, avsides ifrån by, vägar och sjöar.”

Skildringen tycker jag vittnar om en historisk förföljelse som pågår än idag. Ta Gammeldanskens vänner, ett en gång öppet folk, men nu av ljusskyggt slag. En marginaliserad grupp som med tiden tvingats ned i dunkla ölhallar och som numera måste söka skydd hemma hos främmande likasinnade för att få sig ett järn bitter. Och vilka är då dessa bäskans skarprättare? Jo, kallocainister av värsta sort som ställer fram Absolut citron till midsommarsillen och kallar det för snaps. Till och med det statligt ägda Systembolaget gör allt för att förtrycka oss som gillar bittert. Här i Tyresö är bäsken bortplockad från hyllorna. Närmast lika finns endast stympade flaskor av Gammel dansk, men om något år har väl de också satts på ranson för att endast bjudas ut under disk?

I ett alltför (o)beskt samhälle, vi har sett det förut i Orwells 1984 eller Boyes dystopi, blir vi tvungna att blanda vår egen bäsk. Någon använder sig av bara malört, andra adderar kummin, socker eller honung. Vissa vill ha sin bäsk så kraftig att röven snappar efter skjortan, andra nöjer sig med en mer balanserad. Jag skäms inte över att tycka om lagom.

-”Så, driv upp malört ut i alla stater, som på bäskan lagt bojor uppå. Med krus och immade glas, vi nu ned mot vår roddbåt åter ska gå. För om de driver oss dessa bolagsgeneraler, från våra droppar ännu en gång. Vi reformerar vårt system och sjunger gårdsförsäljningens sång.”


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *