Chiligratinerad hummer & konsten att tänka innan man talar

chiligratinerad hummerMitt hundrade inlägg måste ju bara innehålla en favorit som varit med från början av min matkarriär. Chiligratinerad hummer. Jag har skrivit om chiligratinerad hummer tidigare, men då utan recept. Den har ofta hållit oss sällskap kring nyår, men passar egentligen när som helst. Jag gjorde den senast straxt före jul för att Eyvind önskade så, dessutom passade det bra då jag klumpat till det och hamnat i en knipa som jag svårligen skulle kunnat ha ta mig ur om det inte vore för just en chiligratinerad hummer.
Vår granne Linda som är skolad och en fena på mat och bakning brukar ofta komma förbi med små godbitar till mig och min familj att prova. Det är verkligen uppskattat. Denna dag var det hennes födelsedag. Kaxigt och utan någon vidare eftertanke skickade jag via ett flitigt använt socialt medium ett grattis, följt av en undran om vad hon kunde tänkas komma över med idag? Det var ju hennes födelsedag. Linda var hemma och hade säkerligen tillbringat tid vid spisen inför den stora tjugoårsdagen. Smarrigt! Svaret kom dock kort och koncist. Tydligen hade jag missuppfattat allting? Hennes födelsedag innebar, enligt henne, att det istället var jag som borde komma över med något skrytbygge. F-n! Vad göra?
Någon timme senare hade jag släppt ångesten av att stå tomhänt och börjat fundera på middagen istället. Eyvind föreslog hummer och problemet med ”gå-över-smakbiten” var löst. Chiligratinerad hummer borde duga, även åt en nybakad och matkunnig tjugoåring!
Jag gör så här.
Klyv hummern på längden. Jag sticker bestämt ner spetsen på en tyngre förskärare 2-3 cm bakom ögonen. När spetsen är igenom och nästan är fast i skärbrädan trycker jag bestämt genom resten av eggen. Jag skär alltså nedåt-bakåt och hummern stjärt ska vara invikt under. Sedan vänder jag hummern och skär av det sista. Knepet är snarare att trycka sig igenom än att skära. Känsla. Om man gör några i veckan under en tid har man snart lärt sig. Jag tömmer hummern på allt även klorna. Det ätbara separeras från det andra. Hjärnsmör och eventuell rom går direkt ner i kockens strupe. Det gör sig inte så snyggt i röran brukar jag intala nyfikna åskådare. Löken finhackas med chilin och åker sedan ner i stekpannan med smör. När det mjuknat höjer jag värmen och tillsätter vinet som får koka bort något. Sedan åker fond samt créme fraiche ner tillsammans med en del av persiljan. De hela får sjuda ihop. Slutligen har jag i det grovt hackade hummerköttet. Jag låter sedan allt bli varmt, inte mer. Tycker man att det blir för rinnigt kan man reda av med lite maizena. Röran portioneras ut i hummerskalen. Det går att dosera rikligt, de får gärna bli lite toppiga, men av logiska själ kan man inte lägga på så mycket mer än vad man tog bort. Överbliven röra tillfaller också koken och gör sig utmärkt på en bit rostat eller smörstekt bröd dagen efter. Jag brukar åtminstone vänta tills dess att gästerna är utom synhåll. Avsluta med att toppa med den rivna osten, innan de slutligen får gå in in ugnen i ca 250 grader tills det att osten ser bra ut. Uppskattningsvis tar det 8-10 minuter. Toppa med återstående persilja på tallriken. Voila – Chiligratinerad hummer – färdig att gå över med till grannen. Dryckestips denna gång är Langlois Crémant de Loire Brut.
Gott nytt år på er!
Chiligratinerade hummer gör jag ungefär enligt receptet nedan.

Chiligratinerad hummer – Recept 4 personer
2 humrar (djupfrysta fungerar alldeles utmärkt)
2 vanliga schalottenlökar
2 msk smör
1 grön chilipeppar
1 dl vitt vin
1,5 dl crème fraiche
3 msk koncentrerad hummerfond
ev salt (Salt brukar inte behövas, fonden och hummern brukar räcka).
(1 msk maizena)
2 dl hackad persilja
2 dl riven ost av smakrik typ, gärna cheddar eller västerbotten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *