Kremerad nöt med skuren bearnaise samt kol av lök och paprika

bearnaiseVissa dagar borde man bara gå ner och sätta sig på Indiska köket. Där har jag aldrig upplevt en dålig dag.
Det började med några färdiga, små och kalla tapas från en affär dit man gärna har med sig en egen påse just för att man skäms lite för att man ens har varit där. Varför skylta i onödan? Oliver nummer ett var god, den andra var mjuk och smakade konstigt och ungefär där kastade vi den burken. De var inte dåliga, bara inte goda. Den färskostfyllda jalapeñon kommer jag köpa igen. Lite sötma i den och jag hade varit riktigt nöjd. Fetaosten i olja med oliver smakade bra. Oliverna i samma burk dock… Det var förrätten. Ett rätt av tre möjliga. Un point!
Äntligen dags för bearnaise. Jag har alltid varit lite skraj för hemgjord bearnaise och kan väl inte säga att jag är någon mästare direkt. Blir konsistensen rätt faller smaken eller tvärtom. Denna gång hade jag dock förberett mig mentalt under en längre tid. Jag var inte längre orolig för smaken eller konsistensen bara kanske just kombinationen i så fall. Jag hade bra råvaror och dessutom tagit reda och vara på många knep. Det sket sig majestätiskt kan jag säga. Den skar sig för att jag ville få den att tjockna lite ytterligare precis på slutet och höjde därför värmen för snabbt. Det som gick så bra. Lilleskuttgrått. Allt smör var nästan nere och fingerslicken avslöjade att även smaken var grym. Sofia brukar alltid, kanske för att hon älskar mig, när det skiter sig säga att bearnaise ändå smakar bra. Men det gör den ju inte. Kanske ska fröken ”kurator” dra ner byxorna och sätta sig i vasken tillsammans med bearnaisekastrullen som nu är täckt av vatten? Zéro points!
Nåja. Lugn. Nu får jag ju tid att ägna mig åt grillningen av de där melerade Clubstekarna som jag väntat på i några dagar. Gasolgrillen fick förvärma i en kvart. Gallret var rengjort, näst intill skinande. Grillwoken på grillen med hål i botten var fylld av kulörta primörer nybadade i olja, flingsalt och peppar. Med ett lock över woken stannar värmen kvar, de ångkokar lite i sin egen saft samtidigt som de träffas av lågorna underifrån. Löken karamelliseras, men har spänsten kvar. Ljuvligt. Clubstekarna gjorde primörerna sällskap. Jag står kvar och betraktar med förväntan. Inte vända för tidigt – yta! Lite mer olja på grönsakerna och ett vändtag med sleven. Så, nu har jag tid att gå in och kolla hur det går för Eyvind med nudlarna han ville ha till köttet. Det gick så där och jag fastnade i köket. Inte länge. Inte så länge att köttet ännu behövde min uppmärksamhet. Två minuter senare går jag ut och det brinner oroväckande under vår middag. Fettbrand. Clubstekarna var kremerade och det som en gång var primörer kan nog mer beskrivas som kol av lök och paprika.
Jag skrapar ihop allting och försöker se det positivt. Middagen är ”färdig” och inget mer kan gå snett. Vi raggar upp en gammal grillsås i kylen, ett annat experiment som egentligen inte ens var god den första dagen. Skitoljan som var huvudingrediens i denna sås kommer förresten från samma ställe som förrätten. Hur tänkte jag? No more. Deras grönsaker är ju visserligen fina. Billiga faktiskt, med risk för att låta som en gammal pensionär. Persilja dock, sådan lyx får man ju klara sig utan.
Vi äter färdigt. Jag kramar om familjen och ber om ursäkt för mitt tidigare ganska usla humör, men förklarar att imorgon är en ny dag. &&#%¤/”(!)#&&! -”Chiligrillosten står ju för f-n kvar på hyllan.” I uterummet, mitt framför mina ögon. Osten var framtagen och delad tidigare, men fick ju inte vara i vägen vid skapandet av en den fantastiska bearnaisen. Min första tanke var att kasta osten direkt. Jag ska inte laga (mer) mat idag. Men jag grillade de stackars ostarna ändå. Hur den smakade? Efter flera minuters funderande utbrister Sofia: -”Falukorv i ugn”. På pricken rätt och du får högsta poäng ikväll älskling.
Douze points!
En av anledningarna till att jag började laga mat kanske är just falukorv i ugn. Jag respekterar de som gör det, men för mig går det bara inte.
Förlåt pappa. Dagar som den här börjar man dock undra om man inte skulle ha stannat där, vid falukorven alltså. På lördag får vi gäster med medtaget kött av högsta kvalité. Jag ska laga maten och för första gången i mitt vuxna liv känner jag mig visst lite nervös inför just detta. Herregud vilken middag.

6 thoughts on “Kremerad nöt med skuren bearnaise samt kol av lök och paprika

  1. Hej!
    För en massa år sedan så anmälde jag och en väninna våra män till en matlagningskurs i den lilla skånska by, vi då bodde i. Kursen var i byns gästgiveri och där fick killarna lära sig att bland annat rädda en bearnaise som skurit sig. Det innebär att de hällde några matskedar kallt vatten i en skål och vispade ordentligt samtidigt som de droppvis hällde i såsen. Min man är fena på att rädda likadana såser på det viset. Prova får du se!
    Hälsningar
    Annette

    1. Tack, samtliga tips tages emot med största tacksamhet. Det lär ju inte ha hänt för sista gången…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *