Anka à l’orange – eller det bästa jag gjort. I vart fall enligt Lars Johan Björkenmo.
Denna klassiska rätt vars namn jag älskar att leka med. Anka à l’orange, Duck ala orange, Carnárde de Apelsäääh. Kärt barn! Min kanske bästa matlagningsvän Lars, är inte längre med mig, och det är inte för inte som jag tänkte på honom när jag idag ställde mig vid köksbänken. I somras när jag träffade honom för sista gången och vi pratade mat som vanligt, frågade jag vilka av mina rätter som han hade uppskattat mest. Det stod mellan en förrätt på gambas, smörfrästa i chili och vitlök och som sedan toppas med parmesan innan servering. Dessa, eller dagens rätt. Så här i efterhand tror jag att det var ankan som drog det längsta utav strån. Lasse var en kille som berättade för mig att det var en kobjällra med i The Reaper av Blue Oyster Cult, något som då var helt nytt för mig, trots att jag köpt skivan och lyssnat på den under tio år. Lars berättade även att tre förrätter räknades som middag, en rejäl ostbricka likaså. Om man kramades för mycket kunde man dessutom se omanlig ut och varför skulle antalet humrar vara baserat på antalet gäster? – Det går ju faktiskt att köpa en hel låda! Mycket var mest. Lars, liksom jag insåg att det bästa var inte att äta chilin som kokat i fyra timmar. Det var vi alldeles för mätta för. Det bästa var att laga chilin. Att snacka, ta en öl, ett glas vin till, att njuta av tryffelsalamin, några quesadillas eller vad vi nu lagat under tiden. Vi hann aldrig åka iväg på den där kryssningen vi talade om, inte heller göra den där kalvbrässen som vi var så nyfikna på men inte hade en aning om hur vi skulle tillaga. Jag saknar dig mer än vad jag någonsin skulle kunnat ana…

Anka à l’orange – Recept
Jag parerar brösten. Jag fuskar alltid och köper färdigstyckade bröst, det är enklare så. Svålsidan skär jag försiktigt igenom för att skapa det karakteristiska rutmönstret. Jag kryddar upp dem med peppar och salt och låter dem vila. Sedan förbereder jag såsen. Finhackad lök steks upp lätt i en panna tills den är genomskinlig. Jag går på med apelsinsaft ifrån ca 3 apelsiner som tillsammans med apelsinskal, kycklingfond och en rejäl skvätt vitt vin får koka ner ordentligt. Allt silas sedan innan det toppreds med mjöl ur tesilen. Såsen ska inte vara tjock, inte för tunn. Mina krav.
Under tiden jag har gjort såsen har jag även stekt på ankbrösten. Brösten steks längre på den feta sidan, halva tiden på den andra. Totalt ca 6 minuter. Jag avslutar med att kasta in brösten i ugnen i ungefär 20 minuter. Ugnen står på 120 grader. Jag tar ut brösten när de uppnått en temperatur av 60 grader och täcker. Brösten får vila i ca 10 minuter under lock, folie eller vad som finns att tillgå. Jag har aldrig folie hemma. Medan brösten vilar preparerar jag tallrikar med tillbehör, denna gång potatiskaka. Riv gärna lite apelsinskal och se till att tallriken har något grönt på sig, helst inte direkt ätbart, men gärna väldoftande. Det blir så mycket trevligare då. Smaklig måltid.