fredagsdrinken, likör, tequila

Berlin – en resedagbok och fredagsdrink

Inlagt av Thomas den

-”Kom zu Berlin, sie sagt…”

Jag gillar när ord fastnar, då minnesvärda stunder får en egen aforism. Som när man ser sina vänner i ögonen och närmast synkroniserat utbrister i samma fras. Alla ler. Efter några dagar tillsammans i en av Europas största huvudstäder så kändes det som att allas vårt ordstäv: -”Kom till Berlin, sa hon.” – gick att applicera på precis allt.

FREITAG
Vaknar efter den lugna torsdagskvällen, den som, handen på hjärtat, fortgick oskyldigt fram till strax före kl. 02. Vi tar en dusch och njuter sedan en enklare bubbelfrukost innan det sista paret anländer. Efter ett tag går vi och handlar. Förråden måste fyllas på. Jag kastar ned saker till kommande frukostar, några flaskor bubbel och ett gäng kalla öl. 160€ – kanske inte så billigt som jag hört, ungefär som hemma ändå. Vänta nu. 16€ stod det visst. Dessa låtsaspengar alltså. Jag skulle plockat på mig mer. Vi går hem och gör oss i ordning. Grabbarna får också sminkvin. Innan vi går ut kommer någon på att vi bör ta ut soporna. P, vän av ordning, tar tag och drar upp soporna varpå hela kassens botten ger sig. P ställer sig på alla fyra och plockar bokstavligen upp andras gamla snus med händerna. För första gången utbrister han -”Kom till Berlin, sa hon. Plocka upp soporna från mitt golv, sa hon.” Cirkusen var igång.

Väl ute på stan och framme vid vårt första matstopp försöker en man med gitarr råna oss muntligen. Hans enda vapen är visserligen bara en gitarr, men stämningen blir snart ganska obehaglig. Vi lämnar situationen då den verkar omöjlig att tala sig ur och smiter kvickt in på den restaurang vi tänkt. -”Kom till Berlin, sa hon. Bli jagad av en gitarrman, sa hon.”

På väg mot nästa ställe kryssar vid osynligt över gatan och förbi gitarrmannen som nu har fullt upp med nästa offer. Stället vi ska till visar sig dock ännu inte ha öppnat. Vi smiter in på baren intill. Vi konstaterar snabbt att det är ett ställe där man kan röka inomhus. Lite lätt nostalgiska över hela stenåldersgrejen hänger vi ändå kvar. Med papperspenisar i taket och ordet ”HOMO” skrivet med stora bokstäver på väggen känner vi oss ändå hemma. J försöker få mig att falla för en bananöl. Tänk en en weißbier toppad med bananjuice. Jag är inte den som bestämmer vad som är gott eller inte, men jag tänker ändå tyst. -”Kom till Berlin, sa hon. Gå på rökig gaybar, drick bananöl, sa hon.”

Efter ett flertal besök på krogar och barer hamnar vi slutligen på en argentinsk asadorestaurang. Där börjar vi med Margaritas och köttbitarna som kommer in efter är verkligen något att bita i. Hela sällskapet börjar vid den här tiden bli ganska rökiga. Vi skyller på luften från gaystället och beställer in en flaska vin till. Vi är sex personer och när den totala notan kommer på 160€ tror jag först att den är per par. -”Kom till Berlin, sa hon. Ät och drick billigt, sa hon.”

På rak krokig väg hem mot lägenheten har vår värdinna funnit ett nytt mantra. Först ska vi inte och sen ska vi igen. Det hela upprepas ett tiotal gånger. -”Kom till Berlin sa hon, drick Mai Tai sa hon, otaliga gånger sa hon.” Det blev ingen Mai Tai. Vi lägger oss. -”Kom till Berlin, sa hon. Du kommer vara helt slut, sa hon.”

SAMSTAG
Sofia rusar in i P&J:s sovrum utan att knacka. Jag tänker att det var oförskämt, visserligen var deras sovrum den enda vägen ut ur vårt, men likväl, per definition hade vardagsrummet blivit sovrum. Det må ha varit den enda vägen till toaletten, men ändå. Är man nyfiken så är man.
P vill till Brandenburger Tor. Det är det enda han måste se. Jag känner att BT är allt jag i förväg bestämt mig för att inte se. Det var typ det enda stället vi hängde på sist vi var i Berlin. Min fru säger att hon gladeligen hänger på. Helt bortglömt är det vi talat om innan. Jag tänker inte springa runt själv i Berlin, så jag viker mig. -”Kom till Brandenburger Tor, sa de.”
Innan vi går ut diskuterar vi huruvida kalkfläckarna i duschkaret går att få bort. P, vännen av ordning, tar tag i saken. Ut kommer han gladlynt några minuter senare. -”Kom till Berlin, sa hon. Städa mitt badrum, sa hon.”

Trenden som hade gått från gitarrman till lyckad avslutningsmiddag på fredagen och nu ett nystädat badrum, hade visat att saker bara skulle blir bättre. Efter en långpromenad i regn med en maratonveteran på jakt efter bättre distanstid började jag dock tveka. Framme vid ett avspärrat BT kunde P ändå ta sin bild på fyrahundra meters håll. Om man zoomar in så kan man faktiskt se den jättelika statyn som pryder toppen av entrén till torget. Den blöta promenaden hade inte direkt stavats Karlstein, men då sällskapet i övrigt hade synkroniserat sina undermåliga partyblåsor så gavs ändå viss tid till återhämtning. De fick kasta vatten. Jag kastade mynt och fick en Kronenburg. Fantastiskt vad silver det måste vara i de där små slantarna. Man kan få en stor öl för bara två stycken. Efter att ha hittat ut mellan demonstrerande nynazister och vänsterradikala började vi styra kosan mot någonstans att äta. Det blev enkla men goda tapas. Då notan följdes av att kyparen frågade om vi ville ha något litet starkt på husets bekostnad sken hela sällskapet på ett löjligt vis upp. Jag har aldrig känt mig så svensk som då. -”Kom till Berlin, de bjuder på snaps efter notan, sa hon.”

Men det skulle bli bättre. På kvällen var vi hembjudna till en god vän och elev till vår värdinna. Vi stod för maten, han stod för drycken. Något som skulle visa sig bli helgens bästa deal. Vilken champagne, vilka viner Andreas! Tack för att du öppnade upp dörrarna för oss, ett knippe främmande människor, som du lät gå löst helt i ditt hem. Jag fick laga mat på en resa. Hoppas det smakade. Tack även för att du på småtimmarna hade tålamod att försöka lära min fru argentisk tango. Du kunde inte gärna veta där och då att uppgiften skulle bli övermäktig även för dig. Än en gång – tack! -”Komm zu Schweden! Hier sind Sie immer willkommen, sage ich.”

SONNTAG
Ändå knappt utvilade vaknade vi på förmiddagen cirka sex timmar senare. Efter att ha lämnat av Bruno på simskola för tionde gången denna helg, kändes bubbelfrukost inte lika lockande som dagarna innan. Vi behövde en promenad för att komma igång. Det ligger ett café runt hörnet sa P. Vi går dit sa jag. Sofia och jag gick iväg. Efter den långa turen runt hörnet kändes allt bra igen. Vi hade fått vår promenad och solen sken nästan vårlikt. -”Vi kan sitta ute sa jag. Vi tar en macka sa hon. Med öl sa jag. Det blir bra, sa vi.” Utomlands ska man se till att göra saker man inte kan göra hemma. Dessutom så fikar vi inte. Det är sedan gammalt.
Efter någon timme kom P&J förbi. -”Jag vill Umpha umpha, sa hon. Naturligtvis, sa vi.” Vi hoppade raskt in i en taxi till Alexanderplatz för att få sitta armkrok för någon timme. Då de flyttat alla väderstreck och kastat tärning med tidigare bekanta byggnader så anlände vi sent till den Biergarten vi trodde vi visste var den låg. Här var schnitzeln större än tallriken och ölen av evighetsslag. -”Kom till Berlin, låt oss umpha umpha, sa hon.”

Hemma igen skålade vi i odrickbar sekt och summerade helgen. Damerna lade på ett nytt lager smink. Vi män hade också behövt. Jag fick en komplimang för mina jeans. Visste inte vad jag skulle tycka om dem innan. Tack J. Den gjorde mig glad.

Den sista middagen utspelade sig på en restaurang i närområdet. Servitörer i fluga och vita dukar mötte vårt glada sällskap. Jag orkade en räka mer än M. Hela tre stycken. Sofia fick in en tallrik med sallad som hade räckt till att utfodra ett helt stall. Jättekonstigt, efter tre hela dagar i Berlin kan knappast någon se hungrig ut. Vi diskuterade våra avkommors alla sidor och allt kändes väldigt städat och vuxet för första gången på hela resan.

Hemma i lägenheten igen packade vi ihop inför den tidiga resan hemåt morgonen efter. Innan det var dags att lägga sig visade sig Sofias lekfullhet ännu en gång. -”Vi leker kurragömma, sa hon. Jag visar rumpan, sa hon…”

Tack Tinder för Berlin. Tack alla för sällskapet. Tack Isabelle för ett perfekt värdskap. Nästa gång tänker jag dock att du kanske bör strukturera upp besöket lite bättre. Kanske ett punktprogram timme för timme, med alla sevärdheter och så? Du skulle förslagsvis kunna gå främst och leda oss med ett paraply i handen. Berätta lite för oss vad det är som vi ser.

Idag tog det väldigt lång tid att komma fram till fredagsdrinken. Denna drink påminner om det Berlin vi besökte – höstigt burrig, men med hopp om en glimrande jul. Berlin är precis som ett björnbär, ett stort bär som bär på många mindre bär.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.