Berries and straw – fredagsdrinken

Jag och Sofia sitter i bubbelkoppen. Snön faller, luften är krispig och det är underbart skönt. Efter någon timmes badande är det dags att bege sig in. Jag släcker ned poolen. Sofia samlar ihop glas, tomflaska och högtalare. Det är snorkallt i födelsedräkten, handdukarna hängs innanför altandörren så här års. Jag ställer mig upp i poolen för att dra över locket. I samma ögonblick hör jag bara: -”F-n! Eyvind har låst oss ute.”

Ok, lugn nu. Så illa är det faktiskt inte. Bubblet är visserligen slut, men poolen är varm. Dessutom dröjer det bara någon timme innan Eyvind kommer hem från fiolen. Precis när jag täckt av poolen igen och plumsat ned inser Sofia att dörren till uterummet på gaveln av huset faktiskt är upplåst. Hon samlar mod, springer näck runt hörnet genom snön och lyckas ta sig in.

Senare på kvällen diskuterar vi hur vi hade gjort om Eyvind skulle ha varit borta längre, säg över natten. Där sitter vi, utan vare sig kläder eller handdukar. Jag menar att det hade tagit emot, men att jag efter ett tag nog hade blivit tvungen att hoppa över staketet och plinga på hos grannen som vi tror har kvar en nyckel. Jag diskuterar skämtsamt i monolog vidare om vad som vore att föredra – att fru eller herr granne öppnar dörren?

Sofia stirrar konstigt på mig: -”Vad ska du in till grannen naken och göra?”

Jag står på mig: -”Vi måste ju ha nyckeln till ytterdörren.”
-”Men kära du. Vi har ju kodlås. Det är ju bara att hoppa över staketet, springa runt och slå in koden!”

Jag tänker att det var otroligt skönt att jag inte samlade mod till mig och faktiskt plingade på efter nyckeln. Det hade varit ytterst pinsamt. Grannarna; både fru och herr, vet mycket väl att vi har kodlås.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.