Det är nu snart lite drygt ett år sedan jag träffade det galna gäng som det blivit så skönt att laga mat med. Det börjar bli svårt att hålla isär alla gånger vi träffats. När jag sätter mig ned och tittar igenom gamla bilder på allt vi gjort brukar dock tidslinjen klarna. Ibland får jag samma känsla som när jag tittar på gamla gymnasiebilder. ”Såg vi ut så där? Just det, vi gjorde den och sen skedde det”. Hålrummen mellan de minnen jag tydligt såg fylls upp.
Det roliga är att vi är ganska olika i vårt sätt att laga. Någon har redan provlagat allt innan, någon annan har idén endast i huvudet, en tredje läser sina anteckningar. Det finns flera sidor hos samtliga och sammanslaget blir det galet bra. Vi har taggat ned lite ju mer vi lärt känna varandra. Från början ville man få allt helt perfekt. I slutändan står väl det målet kvar, det är dock ingen nödvändighet att det sker just där och då. På något sätt har vägen kommit att bli lika viktig och vi vågar nu testa idéer på varandra. Med det kommer laborerandet mer i fokus och vi har blivit mer och mer involverade i varandras rätter. Det lämnas utrymme för misstag och sådana gör vi. I efterhand skrattar vi åt dem.  -”Vad tror ni om det här, bör man göra si eller så? Kan man ta med det här också? Det där var galet, men inte gott. Ha ha! Trodde på den, hur kunde det bli så fel?” Jag gillar helt klart åt vilket håll det utvecklats. Alla vet att alla kan och ingenting behöver bevisas. Skön stämning. Det är exakt så jag vill laga mat.
Några gånger har experimenten gjort att man fått stå tokhungrig för att det är svårt att komma vidare. Ett moment har kanske dragit ut på tiden, ett annat har i röran helt glömts bort. Plötsligt kan den senaste serveringen ligga två timmar tillbaka och flaskorna champagne börjar bli fler än antalet rätter vi faktiskt fått fram. Av denna anledning föddes ur våra erfarenheter en idé. Lagamatmat. Utöver de små tallrikarna vi kastar fram med lyxkäk behövdes något kraftigare. Något att lita på. Nu senast blev det ribs som fått klara sig till största delen själv i röken under eftermiddagen. Vi kunde koncentrera oss på annat, men fortfarande vara garanterade något galet gott och rejält. Med lite backup-käk vågade vi dessutom ta ut svängarna lite extra med maten vi var där för att laga. Idén är nog något att hålla kvar vid inför nästa gång. Nästa gång förresten, det borde vara snart?
Rätten nedan är något som Alexander W E Lundin gjorde på en träff i somras. Ni känner säkert igen kombinationen. Trots att den kan kännas välbekant slutar jag aldrig att förvånas över vilken otroligt bra kombination det är. Det rökta och långsamt bakade sidfläsket, tonerna av rosmarin, tillsammans med krämigheten och syrligheten i chèvrebakelsen. Allt detta serverat i en smörstekt krispig toast. Det må vara förhållandevis enkel mat, men det smakar lyx.
(Det här receptet på chèvrebakelse är riktigt bra. Det tog mig ett helt år av tjatande innan Alexander gav med sig. Han sa dessutom aldrig att det inte var ok att jag bloggade om det. Vad hade han förväntat sig? Förhoppningsvis blir han bara glad. Tänk att bli omnämnd på Karlstein.nu).

Chèvrebakelse med sidfläsk och rosmarinsemulsion – recept 4 personer
ca 400g rökt sidfläsk
1 kruka rosmarin
Olivolja till emulsionen)

Hacka rosmarinen grovt. Snitta svålen på sidfläsket och lägg den med svålsidan uppåt i en ugnssäker form. Gnugga in biten med rosmarin. Försök få in örten i snitten på sidfläsket. Lägg rosmarin omkring, runt, över och under fläskbiten. Det går inte att ha för mycket. Baka sedan långsamt i ugn i 90 grader under 4-5 timmar.

Chèvrebakelse – recept
125 g chèvre
25 g Philadelphia
1 äggvita
1-2 msk grädde
8 skivor formfranska
Smör och olja till stekning av bröden

Sätt ugnen på 110 grader och förbered ett vattenbad i ugnen. Koka upp vattnet innan. Klä en rektangulär avlång sockerkaksform med gladpack.
Hacka getosten fint. Kanterna kan vara kvar. Värm upp grädden försiktigt. Tillsätt getosten. Se till att värmen är ganska låg. Osten ska smälta, men inte steka eller koka bort. När allt börjar bli smält tillsätter jag Philadelphiaosten. Sedan tar jag en stavmixer tills ostbasen är helt slät.
Ta av från plattan och vispa in äggvitan ordentligt.
Slå sedan över i den klädda formen. Täck med ytterligare gladpack. Låt gå i vattenbadet i ca 15 minuter. Ta sedan ut och låt svalna något. Jag gillar att servera toasten lite lätt ljummen.Skiva upp sidfläsket som också fått svalna något.
Stek sedan brödet gyllene i smör och olja.
Lägg sedan ut 4 skivor bröd på en skärbräda. Lägg på skivor av sidfläsket, sedan skivor av chèvrebakelsen. Toppa slutligen med ytterligare en brödskiva. Skär sedan varsamt bort kanterna. Vill man kan man istället servera sidfläsket vid sidan av chèvrebakelsen.
Jag serverar gärna denna rätt med en rosmarinemulsion. Jag mortlar hackad rosmarin, slår ned en skvätt olivolja i morteln och blandar ihop. Emulsionen är god, men också förbaskat snygg att droppa runt toasten på tallrikarna vid servering.