Så var det dags igen. Fredag. Det är så här veckorna ska se ut.
På helgerna sparas det inte. Då ska det vara god mat och dryck. Det där med återhållsamhet är för andra. När helgen kommer ska man leva upp. En hotellfrukost hit, en kyld champagne på baksidan under busken dit. Det är så vi lever här hos Karlstein. Här är det alltid fest. På helgerna kan det bli en kräftskiva helt apropå, efterfest hos en granne, bubbelbad hos en annan. Hörde idag hur en förlorad själ på radion valde bort oxfilé och potatisgratäng för en bönsallad. Hon menade på allvar att det skulle vara godare. Nyttigt? Nja, jag vet inte? För vem då? Jag vet vad som händer med mitt humör om jag finner sådant på mitt fat. Det där med återhållsamhet har aldrig varit min grej. Lust och frosseri däremot. Det är grejer det. Här är det med stor lust som vi frossar. Lättja är en annan sak som fler borde eftersträva. Man ska inte ta saker på så stort allvar. Det vore snarare högmodigt att tror att de små sakerna som rör mitt lilla liv skulle vara av sådan betydelse att de behöver ges särskilt med uppmärksamhet. När den yttersta dagen kommer, när klockorna klämtar för mig, är det knappast återhållsamheten jag kommer att sakna. Jag kommer däremot ångra att jag inte drack mer årgångschampagne, att jag fann Ostron Rockefeller först i 35-årsåldern och att jag under den första halvan av mitt liv åt frysta räkor. Får man ta med sig en 9-liters Pol Roger genom porten? Kom igen nu. Det är ju en himmelsk dryck.
Nä, så länge det finns rikligt med is till fredagsdrinken när solen skiner är jag lycklig. Lycka behöver jag inte åka på någon finndig-själv-kurs för att hitta. Jag vet om ren och skär lycka när jag ser den. Idag uppenbarar den sig som en Cosmopolitan i ett väl isat cocktailglas. Är champagnen kyld?

Cosmopolitan – recept 1 drink
4 cl vodka (gärna citronvodka)
2 cl Cointreau
1,5 cl limejuice (färskpressad)
3-4 cl tranbärsjuice

Skaka alla ingredienserna med krossad is i en shaker. Sila upp i ett cocktailglas och garnera med en limeklyfta.