Dom Pérignon 2006 med onigiri och sashimi

Jag vaknade tidigt idag och startade dagen med en pappasonfrukost. Sofia skickade vi iväg. Det händer sällan, men när det gör lovar jag mig själv att det måste ske oftare. Frukosten alltså. Sett över åren kan jag nog räkna de vardagar vi har haft frukost ihop på mina två händer och en fot. Det har aldrig funnits tid. Jag lämnar hemmet klockan halv sju och vår son är ganska svåruppjagad. Ur ett mysfrukostperspektiv är den kombinationen väldigt olycklig. Det är bara precis nyligen som han börjat komma upp själv med bara väckarklockans hjälp. Jag minns särskilt en morgon när jag och Sofia var mer stressade än vanligt. Framme på jobbet kom jag på att vi inte ens hade sett Eyvind stiga upp. Ja, vi glömde honom. Jag ringde hem, men fick inget svar och fick åka hem igen. Bara någon kilometer ifrån hemmet svarade han äntligen. Helt nyvaken.
Jag förklarade i veckan för någon vilken livskvalité det är att inte behöva ”förvärvsarbeta” på fredagar, utan att kunna ta dagen till att göra något som gör mig glad. Ekorrhjulet blir inte lika påtagligt och emellanåt känns vardagen faktiskt ganska ok. Jag lever inte längre lika mycket bara för helgerna och känner mig överlag lyckligare. Sen är det alltid kul att kasta gliringar omkring sig när man på torsdagseftermiddagen vänder hemåt. Igår lyckades jag till och med locka fram ett finger hos en kollega när jag önskade honom trevlig helg. Just den konsekvensen av fredagsupplägget ser jag mer som en bonus.
Första matuppdraget idag blir att förbereda tilltugg till kvällens höjdpunkt. Vad sägs om tonfisksashimi på en onigiri och en Dom Pérignon från 2006. Jag tror det kan gå hur bra som helst. Det asiatiska valet utklassade senast i förra veckan och jag tänker att dompa behöver något som fångar in den lite. Den naturliga sältan och umamin i tonfisken kommer lyfta de ädla bubblorna precis till den nivå där den kan vara. Det här har jag sett fram emot. Håll i hatten. Nu kör vi!

 




Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.