En kollega ringde mig förra söndagen:
-God fortsättning, hur är läget?
-Jo, tack! Själv?
-Det är bra tack. Jag ville bara höra om jag får bjuda dig på lunch typ onsdag i nästa vecka?
-Absolut, roligt, men hur tänker du? Är det av någon särskild anledning?
-Jo, jag har fått tag på sådan där norsk rakfisk som vi snackat om. Tror att du kommer gilla den. Man rullar i tunnbröd med potatis, lök och lite andra tillbehör förresten får jag komma och köpa lite vin? Vi har gått torrt.
-Ha ha, kom över du.
-Bara om jag får kaffe?
-Ha ha! Jaaa, såklart du får kaffe. Vi är hemma.

Kommande vecka tisdag kväll, telefonen ringer kl. 22:43:
-Va f-n, är du vaken? Det är dags att gå lägga sig nu.
-Jag ligger redan, men är vaken.
-Bra, man ska ju orka jobba imorgon. Förresten det skiter sig med rakfisken imorgon, har inte alla grejerna hemma. Vi får ta det på torsdag istället.
-Det är helt lugnt, vi tar det på torsdag. Det ordnar sig. Zzzz…

Onsdag på jobbet:
-Grabben är sjuk, jag måste vabba imorgon (torsdag), det är min tur.
(Jag tänker: Ok, då ses vi i nästa vecka. Jag bloggjobbar ju på fredagar.)

Onsdag kväll telefonen ringer:
-Jag ska ju vabba imorgon så det blir ingen rakfisk imorgon.
-Ha ha. Nä, jag tänkte på det, men det är lugnt. Vi tar den i nästa vecka. Jag misstänker att den håller tills dess?
-Jodå, det gör den. Vi kör i nästa vecka då?
-Det gör vi, ha det bra!
-Ha det.

Alltså, nu vill jag se den där lunchen innan det blir något mer vin. Vägen fram till den raka fisken blev väldigt krokig. Går ni torrt den här helgen, så kommer mina flaskor kosta det dubbla mot på bolaget. Då ingår dock en fredagsdrink vid upphämtning. Låt den som dricker vin köra dig! Det var ju ändå din idé nu senast. (Ni må bara ha gått torrt två gånger nu, men jag, liksom du, tar reda på varje chans att hänga ut och j-vlas, med dig. Ha en riktigt bra helg, jag ser fram emot nästa veckas lunch. Ska bli gott, hoppas rakfisk är dyyyrt. 😉

Dagens fredagsdrink är en cocktail som vi skakade ihop i söndags för första gången. Vi brukar vilja gå ur ledigheter med bravur och tog därför en kväll där vi gick igenom gamla favoritcocktails varvat med nya experiment. Som vanligt när jag håller i shakern är drinkarna ganska potenta. Jag gillar när det smakar och händer lite i munnen. Tonerna från den gröna Chartreusen, som dundrar in och stökar till bland vodka och likör med sina femtiofem oblyga volymprocent skäms inte alls för sig.