Ren, peppar, puré, vin, svamp och lök

Det här är en tallrik som influerats av andra rätter jag lagat. Det har tagits och plockats lite här och där. Det är en rätt som i sin färdiga form bevisar att 1+1 inte alltid blir 2. Någon gång kan summan också bli 3, 4 eller 5. Ibland leder uppställningen till sex. Rätten som består av fem eller snarare sex huvudkomponenter går snabbare och är enklare att göra än vad det låter. Tänk dock på att om man tar bort en komponent så kommer man stå där med endast något gott och man har tappat det märkvärdiga bra. Endast för något gott är det inte värt att resa sig. Det är inte så vi jobbar.

Rätten jag talar om är en pepparrullad, sotad renfilé ovanpå en jordärtskockspuré som varsamt inringats av reducerad rödvinssås och pyntats med utslängd smörstekt ostronskivling, picklad rödlök och grön stjälklök. Rätten är enkel finmat som är smidig att göra. Köttet går nästan inte att misslyckas med, det ska bara stekas på ordentligt, nästan sotas. Den starka värmen går hastigt in i de tunna filéerna varpå de får vila en stund innan tranchering. Purén på hälften potatis och jordärtskocka blandas ut med ihopkokad grädde med smör. Såsen består av lök, morot, stjälkselleri, en flaska vin och koncentrerad oxfond som fått sjuda ned tills ungefär en tredjedel återstår. Precis innan serveringen silas såsen av och blankas upp. Den smörstekta ostronskivling är just bara vad det låter. Den picklade röda löken är picklad och den skurna stjälklöken skivad.

Men… Riktigt så enkelt kan vi inte hålla det. För att verkligen uppnå verkshöjd ska den där svartpepparn som renfilén rullats i innan stekning lekas lite med. Svartpepparn ska blancheras, visserligen bara ungefär ett tiotal gånger, innan den torkas hastigt i ugn och sedan stöts. Lugn – det låter värre än det är och är så väl besväret. Resultatet blir att man behåller alla fina tonerna i pepparn, medan det skarpa bittra lämnas kvar i vattnet. Ok. Då kör vi!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.