fredagsdrinken, gin

Grapejuice Fizz Nitro – fredagsdrinken

Inlagt av Thomas den

Det har blivit många minipints med cold brew-kaffe sedan iSi Nitro-sifonen kom ut för drygt ett år sedan. Jag minns att det tog ett dygn från dess att jag hörde om den tills att vi stod där med en nitro-kaffe i handen på KitchenLab.

Efter att nyheten lagt sig måste jag erkänna att det tog lite stopp. Vad mer kan den göra som inte min vanliga Easy Whip gör? Jag blev lätt irriterad över de många som viftade bort den nya sifonen med resonemanget att den bara att dög till att liva upp kaffet med. Oförstående med förnekad förståelse hade ju även faktiskt jag lite svårt att komma vidare. Visst fungerar den bra till cocktails, men vilka? Kvävesifonen var så främmande att inte ens Google hade svar. Tillverkarna som vanligtvis är ganska duktiga på att komma med recept och tips nämnde knappt något mer än det där härliga, men snart uttjatade kaffet.

Att googla ”nitro siphon other use than coffee” är kanske inte mitt stoltaste ögonblick. Man behöver inte ens ha spretigt vitt år och vara med i något Manhattan-projekt för att inse vad som uteslutande dyker upp bland sökresultaten. Ungefär som att ihärdigt försöka att inte tänka på något. Hur som helst var den idiotiska sökningen väldigt beskrivande för hur gärna jag ville hitta lösningar på mitt dilemma.

Sökningen ”nitro in food industry” var något mer lyckosam. I en artikel om den klassiska irländska ölen – Guinness, framgick att man i den ersatt den större delen av kolsyran med kväve. Förhållandet 70/30% är tydligen en standard för denna typ av öl. Kväve är till största delen olösligt i vätskor och bidrar med sina små bubblor till den silkeslena känslan vi upplever i munnen. (Självklart kunde inte ens ölartikeln låta bli att nämna fenomenet cold brew nitro coffee.) Det som gör en Guinness, med sin vattenfallsliknande effekt så rofylld att titta på är att bubblorna närmast glasets sidor faller nedåt, medan de i kärnan och mitten av glaset stiger uppåt. Kväve ger alltså en konsistens som är mer ”tight” och har mer omsvepande känsla i munnen än vanlig kolsyra.

Kväve används ofta i flytande form till att göra glass och andra kalla desserter på några sekunder. Det tillsätts i matförpackningar för att behålla färg och fräschör på livsmedel, men också för att förpackningarna inte ska säcka ihop. Jättekall och omedelbar glass är kul, men mer stuns i livsmedelsförpackningarna var inte riktigt svaret på min fråga. Vad mer ska man ha sitt vackra rostfria rymdskepp till kvävesifon till? Kan man kanske göra smör i den? Då trycket är tre gånger högre än i en sifon laddad med vanlig gräddpatron borde det inte vara en omöjlighet? Kanske smaksätta grädden med lite rök från rökpistolen innan? Eller varför inte i förväg reducera ned grädden hårt, lite lätt karamellig sådär, låta svalna och sen trycksätta? Den måste vi prova.

Att man kan marinera kött, fisk eller vad man kan komma på i en sifon, visste säkert de flesta sedan tidigare. Med det tre gånger högre trycket i kvävesifonen blir det förstås ännu mer välmarinerat. Praktiskt, men inte nagelbitande direkt, dessutom har jag en kammarvakuummaskin som fixar marineringen smidigare på lika kort tid. Att behöva stå och fiska upp fiskbitar ur halsen på en sifon känns heller inte ens i närheten av lite jättesexigt. Nä, roligare grejer måste vi komma på.

Kanske är det inte recept på olika maträtter eller cocktails jag behöver. Kanske behöver jag bara jobba vidare med kvävens effekt på det som den skjuts in i. Arbeta med konsistenser, hitta en spektakulär kombination av smak och textur. Vilken råvara eller vätska blir mest effektfull att köra i kvävesifon? Kanske det ska vara min frågeställning? Hur skiljer sig det varma chokladskummet jag brukar göra i en vanlig Easy whip från den som fått uppleva kvävechocken?

Bubblor blir skörare och mer flyktiga ju lägre densitet vätskan har. Mjölk håller således kvar bubblorna längre än vatten, en tjockare fruktsmoothie håller kvar den tjocka känslan längre än mjölk. Vilka smaker passar särskilt bra att spjälka upp i microbubblor? Att det kommer att smaka mer eller åtminstone annorlunda står ju helt klart. Ta bara en klunk vin. Sug sedan in lite luft i munnen och jämför. Vinet smakar plötsligt väldigt mycket mer, ibland bättre, andra gånger sämre beroende på vilket vin man valt, men alltid mer. Är det så man ska tänka?

Eftersom det är dag(s) för fredagsdrinken ska jag testa att göra om två contemporary classics. Först blir det en Gin Fizz, tanken är att se om man kan få den att göra skäl för sitt namn och bli extra fizzy. Jag tänkte prova att först göra ett lätt kolsyrat vatten i den vanliga sifonen. I vattnet tillsätter jag även lite natriumcitrat för den rätta sodasmaken. Sedan häller vi över sodan i kvävesifonen med gin, lite sockerlag och nypressad grapefruktjuice. Efter det är det bara hålla tummarna att den kommer ut precis så där fizzy som jag föreställt mig.

Fredagsdrink nummer två serverar jag först efter middagen. Den här borde inte kunna gå fel. Jag tänker en silkeslen white russian som består av miljoner småbubblor. Exakt hur den blir får ni läsa om en annan fredag.

Jag vet inte om idéerna om vad man kan göra med en kvävesifon egentligen blev särskilt handfasta, färre eller särskilt rakt på? Frågetecknen i detta utlägg känns snarare fler än svaren. Men med fler frågor kommer det fler svar. Det jag har insett är att man liksom tidigare bäst får veta om man provar sig fram, börjar göra och inte bara tänker så mycket. Fortsättningsvis kommer jag att använda kvävesifonen till allt som jag tidigare använt gräddpatroner till. Sen får vi se vad som blir hiss eller diss. En sak blir säker, det finns ett utrymme att fylla på Google.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.