Я&R nitro cocktail – fredagsdrinken

Jag är, fortfarande, det barn som plockar högst två tre bitar ur en Aladdinask innan jag byter lager. Ge mig det som ligger närmast Marabous mjölkchoklad så är jag nöjd. Trillingnötens plötsliga frånfälle var en förlust. Pralinerna i övrigt är ungefär lika intressanta som ett inslag i Landet runt. Såg ni förresten det om hur ett SÄPO-ärende iförd rosa kanintofflor samlade navkapslar längs en vägkant? Min första tanke var: Har han, eller har han inte funderat på meningen med livet? Trillingnöten var bra. Andra okvädesting som körsbär i likör och romrussin däremot; som en hälsokontroll hos Dr Mengele i all välmening, som en utstakad polkagrisstig mot Guantanamo för sötsugna talibanbarn på jakt efter nästa sockerrus. Jag brukar gilla att jävlas, men så elak kan jag aldrig bli att jag ställer fram en ask romrussin där det finns barn i rummet.

En chokladask med romrussin borde obligatoriskt förses med omgärdande taggtråd och rörelsetriggat direktlarm till närmsta förälders tandpulpa. Hur kan denna snäcka av hinhåles exkrement ha lyckats behålla sin gjutna plats i den rödvita folkhemsasken? Snart är det påsk igen och som vanligt kommer jag att undvika den helt. Det finns ingen choklad i världen som skulle uppväga risken att ta fel.

Ottawafördaget om förhindrande av användning av landminor skrevs under av medlemsstaterna 1997 och trädde i kraft två år senare. Aldrig tidigare hade en konvention trätt ikraft så snart efter undertecknandet. Känner ni också utmaningen? Var idag är det internationella konsensusförbudet mot romrussin? Hög tid för FN att blixtinkalla säkerhetsrådet och stenografera fram en konvention. Jag lovar, tillströmningen av ratificerande medlemsstater kommer inte att vänta på sig. Har statsepidemiolog Tegnell ens utvärderat romrussins inverkan på nya virus? Kanske en tvångsmatning av alla utanför riskgruppen? De inom gruppen har säkerligen redan försett sig själva på eget bevåg. Aladdinaskar och pensionärer bildar nämligen en märklig symbios. En förening som för oss utanför tar formen och ter sig som en evighetsmaskin. Sedan den första asken inhandlades någon gång efter andra barnbarnet verkar den aldrig ha tagit slut. Verkligheten är egentligen mycket enklare än så. De lyfter bara fram en ny när ingen ser. Askarna ligger där. Dra ut lådan bakom tablettsdosetten på chiffonjén och se för er själva! De där generationerna handlar ju chokladaskar som en barnfamilj köper mellanmjölk. En tjänst vore det att varna hemhjälpen för att det inte är någon rom att räkna med i pralinerna, snarare svensk arrak. Ta vänligen och för egen skull då hellre en gräddnougat och njut medtagen dominikansk vid sidan av. Helt magiskt till en kaffe efter dammsugningen. Slå er ned och till ro i fåtöljen. Pensionären sover middag.

Idag gör jag upp med romrussin. Jag tänker göra min egen, blanda ut den med smält vaniljglass och sen stå och njutgråta när jag ger igen och pinar livet ur den under trycket av kväve i en sifon. Sen, men först då, kan jag tänka mig att omvärdera begreppet romrussin…

ЯR- eller RomRussin cocktail serverar jag som efterrätt. Det är glass och cocktail samtidigt. Inte naivt alls. Spriten ska kännas igenom. Extra gott blir det med lite riven choklad på toppen. Runt den här behövs varken landminor, taggtråd eller alarm.

…vad jag egentligen tycker om den här drinken kommer jag notoriskt avstå ifrån att erkänna. Var gång den serveras.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *