REKLAM – ett inlägg i samarbete med Bradley Smoker

När man röker mat är det lätt att fokusera på målets höjdpunkt – proteinet. Man röker kanske en brisket, några ribs, kycklingvingar, fisk eller skaldjur. På sin höjd, i undantagsfall, kanske någon kastar ned ett trafikljus paprika som får gå med bredvid.

-”Det ser ju snyggt ut med lite färg på halstret…”

Om det rökta tillbehöret någon gång tillåts göra ens en framträdande sideshow i röra eller sås så ska det skatta sig lyckligt. Det här sättet att tänka rökt mat är så inskränkt. Jag har tidigare försökt trycka på att inte enbart stirra sig blind på huvuddetaljen. Vi har bland annat rökt salt, lakrits, aubergine till babaganousch, men även vaktelägg som serverades till störrom. Rökning kan även vara ett sidoprojekt.

Den här gången ska vi ta något riktigt svenskt och göra det mer oblygt med en amerikansk touch. Jag talar om ett tillbehör som skulle kunna göra vilken bbq-frälst skäggtrut med långburk som helst knäsvag. Det är förstås inte det nyttigaste som kommit ut ur röken, tvärtom. Det här är slå sig för bröstet-onyttigt. Så där som när man helt tappat hoppet om sig själv och bara i warp-fart vill köra sig själv rakt in i närmsta åderkalkvägg. Om man skulle se det rekommenderade dagliga kaloriintaget framför sig som ett cirkeldiagram, så har man redan vid intaget av detta tillbehör rest tre varv runt den cirkeln. Och då har jag räknat på att man ännu inte har hunnit smaka på det man valt att servera detta tillbehör till.

Sideshowen jag talar om är en lättrökt hasselbackspotatis som proppas med hemrökt bacon och gratineras med mängder av cheddarost. För att sänka blodsockret något toppar vi sedan allt med hackad picklad jalapeño, gräslök och persilja. Grönt har nämligen den inverkan på sockernivån. Det är kunskap på A-nivå om diabetes typ 2. Idag kommer vi behöva allt grönt vi kan få i oss.

Detta inlägg är skrivet på uppdrag av Bradleysmoker. Ekonomisk ersättning har utgått.