Man kan tycka vad man vill om fisk med mycket ben. Förlåt, påståendet är fel formulerat. Gillar man särskilt fisk med mycket ben och just på grund av benens frekventa förekomst, så tycker jag nog att man är knasig. Det är nästan inte ok att tycka så. Det jag menar är att en fisk med mycket ben också kan vara värd besväret. Seabream är en sådan. Visst är det lite pilligt jämfört med en filé av havskatt eller marulk, men pilleriet har ändå sina fördelar. Det tar tid, man äter långsammare och benen gör att även en tonårsson kan dröja kvar vid tallriken längre än den sedvanliga kvarten.
Grillad seabream är klassisk sommarmat. Det är en ganska opretentiös fisk som enkelt kan kastas på grillen. Serverad med romsås och färskpotatis går den snabbt att få fram på bordet efter en skön dag i solen. Har man inte energi till att ens röra ihop en sås, smakar den minst lika bra med bara brynt smör. Då seabream oftast serveras hel föredrar jag att köra tillbehören på en separat tallrik. Det är förstås inte något jag gör, men det hindrar mig inte från att tänka att det är något jag nästa gång ska komma ihåg att göra. Fördelen med att dela upp det på två tallrikar är att det blir enklare att rensa fisken som tar upp en ganska ansenlig del av tallriken. Har man en schyst fiskhandlare så ber man denne ta ur fisken. Har man en oschyst så ber man ändå, särskilt sådana dagar då kön till disken är lång. Man gör det visserligen snabbt hemma, men kan någon annan bemöda sig medan man handlar så är inte jag den som sätter mig på tvären.
Seabream kryddar jag med pressad citron, salt och peppar. På in- och utsida gnider jag in kryddorna och juicen. Sen får firrarna ligga i kylen i någon timme innan de grillas. Ger man dem lite tid hinner kryddorna tränga in bättre. Snåla heller inte med saltet, framförallt inte på utsidan. Lägg några snitt diagonalt över fisken så får kryddningen ett försprång.
Väl ute i trädgården kör jag fisken indirekt vid sidan av en rejäl glödbädd. Lägg undan grilltången och använd en rejäl spade. Vänd huvudet på fisken så att det pekar mot glödbädden. Låt ligga tills fisken släpper relativt enkelt från gallret. Vänd på fisken, fortfarande med huvudet mot glöden och kör tills även den andra sidan släpper lätt. Avsluta med locket på. Efter cirka tio minuter under lock bör en genomsnittlig seabream ha gått färdigt.
Somliga har problem med att servera hel fisk med huvud och allt direkt på tallriken. För mig är det semestermat, sådan fisk som man serveras på en sjökrog utomlands. Dessutom gillar jag att se hur min fisk såg ut när den kom upp ur havet. Det blir på riktigt. Tänk på de barn som tror att fiskpinnar simmar i haven. Skröna eller inte. Jag tycker det är vackert med den hela firren.
Spar nu torskfilén till i höst och grilla en rustik fisk istället. Seabream är bra skit!
Grillad seabream med romsås och ångad amandine
Ingredienser
Romsås
- 1,5 dl smetana
- 1/2 rödlök (finhackad)
- 1 knippe dill (finskuren)
- 1 burk löjrom eller annan rom
- salt och peppar
1 Seabream per person
- citron
- salt och peppar
Gör så här
Romsås
- Hacka löken och skär dillen fint. Rör ut med smetana och rom. Smaka av med lite salt och eventuellt lite peppar.
Grillad Seabream
- Rensa fisken ren hela vägen ned till ryggbenet så att kanalerna med blod runt ryggbenet försvinner. De kan vara kvar men ser inte så trevliga ut på tallriken. Spola rent insidan ordentligt. Skär några grunda snitt genom skinnet på fiskens utsida. Gnid in in- och utsida med salt, peppar och citronjuice. Låt vila i kyl i minst en timme.
- Grilla seabream indirekt vid sidan av en rejäl glödbädd. Vänd huvudet på fisken så att det pekar mot glödbädden. Låt ligga tills fisken släpper relativt enkelt från gallret. Vänd på fisken, fortfarande med huvudet mot glöden och kör tills även den andra sidan släpper lätt. Använd en rejäl stekspade. Avsluta med att grilla med ventilerat lock på. Efter cirka tio minuter under lock bör er seabream ha gått färdigt. Känn uppe vid ryggbenet med en bordskniv. Kan man enkelt få in den längs ryggbenet är den klar att servera. Servera med romsås och (ångad) potatis.
