1 år – Zzzz… Vem är du som väcker mig? Gullig kan du vara själv. Mamma, var kom alla människor ifrån? Hit med bröstet! Jag är hungrig. Zzzz…
2 år – Mina presenter – släpp! Sluta lek. Mina sa jag.
3 år – Kul med presenter. Vad finns i nästa paket? Miiiiiiin tårta, jag vill spotta ut ljusen. Jag som fyller år. Jag.
5 år – Jag har räknat ned i lika många dagar som jag har fingrar. Åh, en ny bmx-cykel, synd bara att jag måste vänta med att provcykla till i vår. Kanske man skulle ta en liten osynlig provtur i lägenhetshallen? Fritt fram – mamma och pappa står i köket!
10 år – Det här är stort. Två siffror, nästan vuxen. Måste bara låtsas sova, snart kommer de sjungandes. Kikarsikte och luftgevär. Chips till lövbiffen. Vilken kanondag.
15 år – Undrar om den här dagen hade känts större om man inte kört moppe sedan innan man kraschade med cykeln i hallen? Om man inte haft flickvän sedan redan ett år? Vad finns nu kvar som är så speciellt med just femton?
17 år – Varför? Vi ställer in. Ses gärna nästa år.
18 år – Tänk att en tretimmars shotslunch med gymnasiepolarna kändes som en bra idé innan shotslunchen med gymnasiepolarna?
20 år – Vill ha stor fest, men har på bolaget bara råd med någon cava, en bib och ett flak kottöl. Har fest ändå.
25 år – Har bättre fest. Det bjuds på avec också. Gästerna får sitta på golvet. Vi säger att vi inrett japanskt, det låter mer ”medvetet” än att bara säga att man skruvat ihop låga bord av gammalt skrot. Endast tre av de två kristallglas jag precis fått går i kras.
30 år – Jag har långt hår. Det ser förj-vligt ut. Förmodligen beror det på en kris jag inte ens reflekterat över, än mindre förstått att jag har. Champagne på festen är ett trevligt ålderstecken, men varför kommer gästerna utklädda? Hjälp! Min fru verkar ha tänkt att vi nu blivit så gamla att det inte längre är töntigt med temafester. Hon har fel. Det är alltid töntigt med temafester, en dag blir man bara så gammal att man inte längre förstår. Jag blir erbjuden attiraljer, men tvärvägrar att spöka ut mig. Nästan ännu töntigare.
35 år – Vi leker en lek – hur många vänner ryms i ett vardagsrum? Ungefär femtio stycken. Inte ens jag tänker längre att det är töntigt med temafester, utan kör på som Gatsby med uteslutande bubbel hela natten. Parkettgolvet glädjs följande morgon åt att det om två år ska bli utbytt efter en vattenläcka. Dagen efter känner man sig som den äldsta Thomas någonsin och då har jag inte ens inspekterat köket ännu.
39 år – Sofia är på beordrad övertidsjobbsfest. Jag tänker att ett sådant upplägg haltar. Vad kommer nästa år – inträde och bokningsavgift att betala kontant vid ingången till skolmatsalen? Väl inne en påföljande överraskningsgarderobsavgift? Förhoppningsvis serveras de inte varmkorv med bröd i alla fall. Inte i år igen? Jag får en härlig grattiskram av Eyvind och skopar i mig resterna av den hallonsorbet jag gjorde i lördags. Grattis Karlstein!
Hallonsorbet
Ingredienser
- 750 g hallonpuré
- 4 cl vatten
- 70 g strösocker
- 50 g glukossirap
- 5 g ice cream stabiliser (KitchenLab)
- krossade saffransskorpor (att garnera med)
- citronmeliss (att garnera med)
Gör så här
- Sjud upp vatten, socker och glukos. Låt sockret lösa upp och svalna sedan av.
- Blanda sockerblandningen med hallonpuré och ice cream stabiliser. Enklast går det i en mixer. (Det finns färdig fryst puré av bra kvalitet. Det blir några kronor dyrare, men är enklare och blir inte sämre. Gör man egen puré så se till att sila bort alla kärnor så att smeten blir helt slät.)
- Kyl gärna smeten.
- Kör i glassmaskin till önskad konsistens. Servera med krossade saffransskorpor och citronmeliss.
