Jojobantare, Thomas, Karlstein – kärt barn har många namn. Kalla mig vad ni vill, det är ju det/den jag är. Den största käftsmäll jag någonsin upplevt fick jag när jag var dryga tjugo år någonting, exakt när det var vet jag inte, men något hade hunnit komma ikapp mig bakifrån. Jag var helt oförberedd och den däckade mig totalt och skoningslöst. Det tog mig kanske tre år att vakna till liv igen och förstå vad som faktiskt hade hänt. I samma veva fick jag reda på att mina närmaste hade ljugit för mig i hela mitt liv.
Mina föräldrar hade låtit mig växa upp i en livslögn, en lögn som gick ut på att mina gener gjorde att jag aldrig skulle kunna bli tjock. -”Titta på pappa!” Tänk vad fel de hade, och gud vad jag önskar att de hade talat sanning. Min platta mage kunde ju knappast vara ett resultat av att jag tränade och idrottade fem dagar i veckan och att jag utöver det frivilligt tränade och sprang när inget annat fanns att göra. Idag låter det inte särskilt friskt heller när jag tänker efter… Stackars Sofia som under vår första tid spenderade mer tid med mina föräldrar och karaktärerna i Rederiet än med sin nyvunna pojkvän. Antar att hon levde enligt devisen att man inte kan få allt. Hon lever fortfarande efter den devisen men får idag mat.
Jag, som lever för mat, tänker mat, drömmer om mat, bjuder på mat, lagar mat, köper mat och äter mat mest hela tiden, är ju försatt i en helt absurd situation. Det är precis som att jag är gift med min kropp och ständigt är otrogen mot den, åtminstone tre till fyra dagar i veckan. I bästa fall. Vanligtvis oftare. Och varför är det just öl och vin som är så otroligt gott att ackompanjera med mat. Varför kunde jag inte bara vara en sådan där halvtråkig övervintrad miljöpartist, med en sliten gammal rödgul ”kärnkraft-nej-tack”-pin på koftan som ständigt ska påminna en om att bordsvatten minsann är det bästa att servera, till fiskbullarna?
Emellanåt har jag dock bra perioder när jag precis lyckas hålla mig själv i schack. Vågen står still. Just nu tränar jag flera dagar i veckan. Just nu är den här veckan och i skrivande stund är det onsdag. Låt mig dock med pekfingret i luften påminna om att även en tradition har en första gång.
När jag började skriva om mat lovade jag mig själv att inte skriva om olika dieter och vad som snarare är att betrakta som livsmedel än mat. Lite som att säga att ett vin är prisvärt. Prisvärt? -för vem, jag vill veta om det är bra, bättre eller bäst. Gubben på bänken och jag har antagligen helt olika idéer om vilket vin som är prisvärt. Jag vill skriva om mat. Mat är kärlek, diet är något medicinskt.
Trots det och med tanke på att jag den närmaste tiden kommer att försöka minska på kolhydraterna kommer här ett LCHF-recept. Främst är det dock för att LCHF, framför allt skrivet med fet stil, lockar hit så jäkla många besökare så jag kan inte låta bli. Välkomna alla LCHF-människor! Visst fungerar det med LCHF, man går snabbt ner i vikt, men det blir ju inte speciellt roligt i längden. Rör på er lite oftare så kan ni snart laga och njuta all mat på denna blogg. Även de recept som är proppade med socker, pasta, ris och potatis. För att inte göra er besvikna och för att göra er möda värd kommer här ändå ett LCHF-recept på hamburgare. Till er andra, vanliga dödliga vill jag påpeka att man kan lägga till ett fräscht grillat hamburgerbröd på var sida, fast då är det ju inte, just det – LCHF.
Dryckestips idag får bli något alldeles speciellt fantastiskt, och jag vet att det sitter några där ute som absolut kommer att stämma in.
Just det, höll på att glömma…
-Ha vingar eller möjlighet att äta, hur mycket, av vad som helst, men ändå behålla en riktigt snygg kropp?

Hamburgare LCHF – Recept 3 personer
400 gr köttfärs
2 ostskivor/hamburgare
2 pkt knaperstekt bacon
1/2 hackad röd lök
12 skivor saltgurka
2 tomater – beroende på hur långt upp i sekten ni stegrat
1,5 dl  Hellmann´s chilimajonnäs
ett helt blad isbergssallad att lägga burgarna i.
3 hamburgerbröd – gärna saftiga, lite knaprigt grillade och så där underbart goda som bara hamburgerbröd kan vara… -Förlåt, kunde inte låta bli!