Äntligen på hemmaplan. Som självutnämnd pizzamästare finner jag här ingen utmaning. Det är inte det viktiga. Nu ska det bakas pizza. En god och krispig sådan.
Pizzadegen levereras färdig och är styckfryst. Den kan vara bra och en viss lättnad infinner sig när det faktiskt står klart att det varken är en sconesmix eller ”deg i exploderande rörtub” som ska utgöra min pizzabotten.
Enligt instruktionerna ska fyra degbitar läggas ihop till två för att sedan bakas ut i två olika långpannor. Jag är inte särskilt förtjust i ”hempizzalångpannesegdegsgrejen” och väljer därför att istället ta en annan väg.
Pizzaspaden dammas av, stenen kastas in och förvärms på högsta temperatur i varmluftsugnen. Efter uppskattningsvis två timmar är stenen lagom varm. Ett säkert tecken brukar vara att ugnen varnat för överhettning och slagit av sig själv, ett annat är att ugnsluckan börjar bli skev av värmen. Har ugnen slagit ifrån sätter jag på den igen. Min ugn är smart, men inte tillräckligt smart för att förstå att den fortfarande rymmer en näst intill glödande pizzasten. Ha. Iförd ett vitt linne och förkläde står jag minuten senare redo i köket. Med tanke på värmen från ugnen behövs det inte så mycket mer kläder.
Jag bakar ut den första pizzabotten på det mjölade bakbordet och kastar nonchalant upp botten i luften för att skaka av överskottsmjölet. Snyggt. Jag ler med vetskapen om att någon utanför fönstret faktiskt såg mig. Med slev föser jag sedan i cirkelrörelser ut den färdiga tomatsåsen. Jag fördelar osten jämnt och avslutar med de tänkta ingredienserna på toppen. Denna gång blir det salamipizza med färska champinjoner och rödlök. Bestämt och snabbt skjuter jag in spaden under pizzan och kastar in den i ugnen. Efter några minuters gräddning tar jag ut pizzan och toppar med små tomatklyftor, ruccola, olivolja och havssalt.
Avslutningsvis ser jag till att fläcka mitt vita linne med tomatsås. Det måste se naturligt ut. Några stänk bara. Jag drar en mjölad hand genom hårsvallet, fingrar mig uttänkt på kinden och skriker med inlevelse och utdragen italiensk accent: -Prego! Pizza Salamino! Familjen svämmar snart in i köket, det luktar pizza i hela huset och lunchen är serverad.

Pizza – recept 4 personer
4 frysta färdiga degklumpar av pizzadeg
1 burk tomatsås (färdig pizzasås)
225 g pizzaost (riven)
2 skivade mozzarellaostar á 125 g (i vatten)
1 rödlök (skivad i tunna skivor)
50 g färska champinjoner i klyftor
100 g salami (skivad, helst en italiensk felino eller milano)
1/2 tråg ruccola (ca 35 g)
8 körsbärstomater (klyftade)
3 msk olivolja
flingsalt

TIPS! Lägg en pizzasten på galler i den nedre delen av ugnen. Sätt ugnen på högsta möjlig temperatur (275-300 grader), gärna varmluft och låt stenen bli varm. Jag låter stenen ligga i ugnen i 1,5-2h innan jag börjar gräddningen.
Gör en pizza i taget. Börja på nästa pizza när den förra har gått in i ugnen. Passa pizzan, det tar bara 3-5 minuter.
Har man ingen pizzaspade går det bra med en bit masonitskiva. Baka i så fall ut degen på den blankare delen av skivan och se till att skivan inte är bredare än att den går in i ugnen. Se till att degen kan röra på sig ovanpå skivan innan man fyller på med tomatsås och fyllning. Lite mjöl under? En pizza som läcker igenom tomatsås är ett säkert sätt att misslyckas. Det svåra är att få in pizzan i ugnen, ut är det aldrig några problem. Då håller den ihop. Öva gärna med en utbakad pizza utan fyllning.

Baka ut en degklump i taget. Jag använder en kavel och vänder på degen några gånger. Pizzan jämnar till sig och blir både rundare och tunnare om man faktiskt snurrar den lite i luften. Man gör exakt så som det ser ut som att de gör. Hoppa fingergrejen och tänk på att det skräpar ner mer än vad det är svårt.
Tillsätt drygt en slev av tomatsåsen ovanpå degen och fördela med undersidan av sleven. Lägg sedan på lite riven pizzaost och några skivor av mozzarellaosten. Ha sedan på valfri topping. Idag blev det av naturlig anledning salami och champinjoner samt några skivor rödlök. Grädda tills pizzan ser fin och färdig ut. Cirka 3-5 minuter. Ha koll, det går fort på slutet. Var snabb med ugnsluckan. Fler vill ha frasig pizza efter dig. Jag tycker om när pizzan blir riktigt krispig och nästan lite bränd i kanten. (Jämför bilderna).
Toppa med ruccola, körsbärstomater, några stänk olivolja och havssalt.
På min absoluta favoritpizza har jag parmaskinka istället för salami. Parmaskinkan placeras då ovanpå den heta pizzan direkt efter gräddningen.  På toppen river jag sedan lite parmesan. Likt dagens pizza avslutar jag med ruccola, olivolja och lite salt.

Pizzasallad – recept 4 personer
ca 400 g vitkål
1 msk oregano (torkad)
2 msk rapsolja
1 msk vitvinsvinäger
1 tsk salt
några vrid svartpeppar

Riv vitkålen grovt. Blanda vätskor och kryddor i en bunke. Tillsätt vitkålen och låt stå ett tag innan servering. Salladen blir nästan bättre om den får vila i kyl under natten. Blanda gärna om när tillfälle ges.