Jag satt och funderade på om det vi kallar för snabbmat eller junk food kanske har fått ett oförtjänt dåligt rykte? Ta kebab till exempel. Den ursprungliga varianten, lammkebab, bestod antagligen bara av grillat färskt lammkött serverat ovanpå ett bröd. Jag tvivlar att det fanns stepsallad, fefferoni, rödlök, röd och vit sås att tillgå. Den var nog mest bara – enkel. Idag skulle jag inte tycka att kebab utan dessa tillbehör skulle vara speciellt upphetsande. Det skulle dock vara intressant att se en lite lyxigare eller bättre kebab, utan det processade köttet av Dönermodell, med smak av glutamat och andra konstigheter. Kanske en lammkebab med kött av bättre kvalité – en sådan som jag lagade idag, med en smakkombination av hetta, svalka, sälta och lite sötma. Närmast komplett, med krispigheten i sallad och lök, köttets(!) tuggmotstånd, samt det ljumma och lite sega pitabrödet. Såserna icke att förglömma, som slåss om att överraska. Den heta röda eller den lite mer svalkande, lätt vitlökskryddade vita.
Det jag vill komma till är att visst, snabbmat kanske det är? Min lammkebab tog uppskattningsvis 40 minuter att tillaga, men junk food my…
Någon halvvägs på andra sidan jordklotet var uppenbarligen på rätt väg för ett par hundra år sedan. Det sägs att den moderna västerländska kebaben uppstod någon gång på 70-talet i Tyskland. Det tog oss sedan 15 till 20 år att sprida den, utveckla den och ungefär lika lång tid att förstöra den fullständigt. Jag minns fortfarande att jag åt min första kebab i Tyresö centrum i sällskap av min gode vän Petter och dennes föräldrar. Jag misstänker att det var i slutet av 80-talet kanske i början av 90-talet. Då vill jag minnas att köttet fortfarande smakade kött, hade färgen av kött och luktade kött. Det var gott! Inte halvrosa-orange-vitt med oplacerbara vita prickar i. Kebab? – bara namnet väcker obehagskänslor idag. Är det förresten alldeles för uppenbart att jag köpte en junk-food-variant av kebab förra veckan? -Ok, I rest my case, point taken.
Om ni dock mot all förmodan, trots min utsaga, ändå fortfarande är sugna på att laga lite riktig lammkebab, om än lite förädlad, så finner ni som vanligt receptet nedan. Är det så att ni inte är sugna på lammkebab så kommer det att stå där ändå.
Tillvägagångssättet är enkelt. Marinera de tjockt strimlade bitarna av lammrostbiff. Trä upp som ett dragspel på ett metallspett. tryck ihop och grilla, helst över kolgrill. Trycker man ihop bitarna så får man ett spett som väl färdiggrillat påminner om en enda lång köttbit. Snyggt. Hacka och skiva sallad, tomater, gurka och rödlök. Som vit sås gör jag gärna en tzatziki till. Som röd sås använder jag helst Original Ass Kicking Salsa. Den är färdig, men förbannat god och dyr. Det är viktigt att hoppa över den vanliga tacosåsen som ni alltid köper, för då smakar det tacos istället. No shit, ”seehrö”. Och om ni ens tänker på den där i plastburk med sprutlock, som har ett svenskt efternamn, så förstår jag inte ens hur ni orkade läsa så här långt ner. Ge upp – den är ju typ söt? Ni tycker inte om mat. Bläääh! Testa då hellre deras Bearnaise. Ironi.
Som pitabröd använder jag helst en sort man ibland kan finna bland tunnbrödet i de större matvaruhusen. Jag kommer inte ihåg vad den heter nu, men de är lite större, tunnare och vackrare än de vanliga frysta. De passar bättre att vika än att fylla. Frysta funkar i nödfall, baka kan man också göra. Har jag hört.

Lammkebab som den borde vara – Recept
800 gr lammrostbiff
marinad: salt, chili, vitlök, malen sumak och någon matsked av den röda såsen, olja
sallad
rödlök
gurka
tomat
fefferoni
pitabröd
Tzatziki
Original Ass Kicking Salsa