Mezcal negroni med infuserad rosmarin – fredagsdrinken

Jag blev lite jättebesviken igår när jag läste att Skolverket hade lagt som förslag att skrota all historieundervisning om antiken i grundskolan. Intellektuellt självmord på det uppväxande släktet, kallade vår kanske mest namnkunnige historieprofessor förslaget för. Jag vill bara hålla med. Skolverket måste ha blandats ihop antiken med något ”ancient” som vi kan glömma. Det må vara länge sedan, men idéerna lever i allra högsta grad. I varje fall utanför Skolverket. Det var under antiken som grunden för vår västerländska civilisation uppstod. Det var då idéer om demokrati, lika värde, tankar inom filosofi och juridik för första gången slog rot. Det är inte för att det är gulligt som antiken har kallats den västerländska civilisationens vagga.

Lägger man ett tvärsnitt över de största högskoleutbildningarna så är det få där antikens idéer och tankar inte har någon betydelse eller berörs. I en undersökning i en av våra dagstidningar tyckte dock knappt 20 procent att det var ett bra förslag att separera antiken från undervisningen. Jag tänker att dessa individer antingen inte tänkt alls eller bara gjort det efter egen förmåga. Förmodligen kan de inte sin historia. Möjligen har de blandat ihop tidsepoken med den mögliga statliga televisionens antikrunda?

Antiken följdes av medeltiden – the dark ages. Europa, då även kallat världen, gick in i ett mörker. När vi krigat och hungrat i sekler, repat oss från digerdöden och lämnat det intellektuella mörkret så gick vi in i renässansen. Med renässans, av franskans renaissance, menas pånyttfödelse. Antikens idéer återuppväcktes och solens tycktes lysa något varmare på den europeiska mänskligheten och dess intellekt. Hur ska man i undervisningen kunna förklara och förstå dessa följande tidsepoker om man utelämnar antiken? Inte Skolverket kanske, men troligtvis kommer även den mest tonårströtta högstadieeleven förstå att en pusselbit saknas? Historieundervisning behöver nödvändigtvis inte ske kronologiskt, men utan att beröra antiken överhuvudtaget, blir det som att riva ut första kapitlet ur vilken skönlitterär bok som helst. Man kommer troligen även fortsättningsvis att läsa om antiken i gymnasiet, men där finns ingen skolplikt och grundskolan missar en otroligt viktig uppgift.

Så hur prioriterar man? Är det viktigare att läsa om skräcködlor på kladdkritetiden, om det utdöende som man fortfarande bara gissar sig till men säger sig ha teorier om? Ska vi i längden kanske stryka ett streck även över de på antiken följande tidsepokerna, för att enbart inrikta oss på vår egen (svenska) historia?

Vad sägs om Dackefejden ur ett tvärvetenskapligt perspektiv direkt efter sommarlovet. Flickorna ges tillfälle att bygga träsvärd i slöjden, pojkarna får sy särkar av säckväv. Dramapedagogen sätter upp ett spännande lustspel där revolten kvävs.

Följande månad. ”Vasa-/Wasatema”. Ingen; varken historie- eller svenskläraren vet egentligen vad som är rätt och när, varför de efter ett tillkallat möte med skolans ledningsgrupp väljer att gardera sig. I seminarieform undervisas om regalskeppets timmeslånga jungfrufärd under oktobers samtliga veckor. Teckningar på förlisningen i akvarell hängs upp utanför matsalen och under musiktimmarna övar utgångsklasserna ´Nearer my god to thee.´ Fel förlisning, men musikmajjen menar bestämt att stycket ändå har rätt känsla.

Om livet som torpare må det berättas efter höstlovet. I skolmatsalen serveras det under en vecka uteslutande hårt bröd och salt sill. Att medvetet utelämna potatisen som först var tänkt till, har enligt studierektorn en viktig pedagogisk poäng.

Innan jul avslutas terminen med gruppredovisningar om potatisbrist och Amerikat-flytt. Rektorn läser inlevelsefullt valda avsnitt ur Utvandrarna. I skolans aula bjuder samma musikmajje på en känslosam a capellatolkning av hur Guldet blev till sand. Sörjande lågstadieföräldrar får gå hem först efter att de skrivit upp sig som ”frivilliga” nattvandrare på hem- och skolarepresentantens lista. Under devisen ”nästa gång kan det vara ditt barn” slipper ingen undan. Socialtjänsten finns på plats för att svara på frågor.

Det ligger inte i min hand, men så går det inte alltid att tänka. Ikväll bygger jag en Mezcal negroni med infuserad och bränd rosmarin. Trevlig helg!

Mezcal negroni med infuserad rosmarin – fredagsdrinken

Mezcal negroni med infuserad rosmarin - fredagsdrinken

Ingredienser

  • 4 cl mezcal
  • 3 cl rosmarininfuserad Campari
  • 3 cl (röd) vermouth
  • 2 st kvistar rosmarin

Gör så här

  • Ha ned campari i en sifon. Tillsätt blad och stjälk i bitar från en rosmarinkvist. Kör i två gräddpatroner och låt vila på bänken i en timme.
  • Släpp ut trycket och blanda ned Camparin med de övriga ingredienserna i en shaker med is. Rör om och häll upp i ett glas med is. Servera med en bränd rosmarinkvist på toppen.
https://karlstein.nu/mezcal-negroni-med-infuserad-rosmarin-fredagsdrinken/

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *