Om Thanksgiving – kalkonroulade sous vide med tranbärssky och friterad risotto

Det kan ju tyckas praktiskt med en dag i kalendern då folk faktiskt blir påminda om att ta hand om varandra och uppskatta de som omger dem. För hur ska annars familjer komma ihåg att ses? Är vi kanske av vår natur så ointresserade att alla dessa dagar faktiskt behövs?

Thanksgiving spenderas nästan uteslutande i sällskap av familj, släkt, vänner och annat löst folk som man hittar på gatan i filmer. Alla spenderar thanksgiving hemma och alla har gäster. En väldigt annorlunda logik. I gemenskapen finner de i varje fall lycka. Man delar på maten, ofta en kalkon och känner vördnad inför de som sitter med omkring bordet. Vardagligt gnabb och andra otjänster som skett är som förträngda.

Matsalsbordet är inte sällan avlångt, av mörkt träslag och med väl rundade hörn. I bakgrunden står den mörka skänken med finporslinet. Står den inte parallellt med bordet mot den ena långväggen, står den helt säkert mot den andra. Vänd er om och se själva! Finservisen används uppenbarligen bara vid andra högtider än just Thanksgiving. Ingen vet riktigt när. Den har alltid stått där. En inte heller helt logisk logik.

Man dricker och förtär och i den atmosfär av kärlek och värme som råder, blir något så banalt som mat egentligen överflödigt. Något måste man dock ha att tacka någon för. Maten får ett syfte och Thanksgiving-andan är nästan verklig att man kan ta på den.

Det är drypande vykortsvackert och materiella saker betyder just ingenting så länge familjen har varandra.

Dagen efter vaknar familjen. Far och mor kryper intill varandra och gläds över hur mysigt det är att åter ha de vuxna barnen samlade. De vaknar långsamt, ligger kvar och resumerar en stund innan de förväntansfulla stiger ur sängen. De ser fram emot sällskapet vid frukosten som snart ska serveras. Det finns rester av både pumpapaj och kalkon.

När det snart pensionsklara paret stiger ned från trappan och tar klivet ut i hallen blir de lite osäkra. Det är så tyst. Med inslag av förnekelse resonerar far att barnen kanske bara är trötta? Tentorna och till viss del även de efterföljande bartömningarna på nationen kan ha tagit ut sin rätt. Ingen av barnen går dock att finna. I köket möts de av ett stökigt bord med rester ifrån gårdagen. Detta trots att maten plockats undan kvällen innan. De ljumna kalkonresterna åker i soporna. Då barnrummen ekar tomma står det klart. Det är Black Friday.

Mor suckar. Hon älskar sina två barn, men de värdegrunder som gårdagen byggde på är som bortblåsta. De mjuka värdena som varit så tydliga igår… Kanske var det en illusion, men igår hade hon ändå känslan av att något hade förändrats. Hon beordrar sin man att göra sig i ordning. Snart ringer dottern från sin nya telefon för att berätta att de behöver skjuts. Hur ska de annars få hem den nya Ultra HD-skärmen som blev både större och dyrare än vad som först var tänkt. Kanske hinner de njuta frukost tillsammans nästa år i stället, kanske kommer samma sak att ske igen. Allt känns plötsligt så motsägelsefullt…

På en bild ovan ser man hur jag sprutar in saltlake i kalkonkronan. Jag köpte en hel kalkon och styckade av låren till rouladen. Kalkonkronan ugnsbakades i 120°C till innertemperaturen i köttet nått 63°C.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *