Jag brukar ha ganska lätt att välja ingredienser, men denna gång är det inte helt enkelt. Den enas klara argument får mig att instämma, medan den andra målar upp en bild som jag kan hålla med om och delvis tror på. En tredje skriker, men kommer aldrig hamna i min drink. Det här kanske ändå kan bli bra ponerar jag för en stund. De första två kanske kan mötas? Sen kommer den ena till tals igen och jag vacklar. De båda verkar omöjliga att kombinera, trots att de nog inte är det i min värld. De vill sällan riktigt samsas, bara någon enstaka gång har de hamnat på samma fest, även om de förmodligen har samma mål.
Hur jag än väljer blir det olika rätt och rätt. Det är ju en sak att man i allmänhet finner det spännande med något nytt än just bara det gamla trygga. Visst har det hänt att man provat sig fram ibland, men idag blir jag mest rädd när jag sticker ned fingret och smakar. Jag tänker att det finns tillfällen då det faktiskt är tufft att bli kallad feg, men att man då åtminstone vet vad man inte får.
Mitt val står mellan två vodka martini. De innehåller båda likören St-Germain, men i övrigt skiljer de sig åt i både färg och smakpalett. St-Germain är en grandiös storblommig likör med toner av fläder, citrusfrukter, örter och ananas. Den är inte brun alls. Den går visserligen att njuta som den är, men utvecklar sig bäst i mångfald. Det händer mer då. Oblandad kan den lätt bli bekvämt långsöt då bara det söta dröjer sig kvar.
Jag har bestämt mig för att skaka en Pardon my french. I denna cocktail blandar jag vodka, St-Germain och sockerlag på rosmarin med en skvätt slät röd grapefruktsjuice. Drinken innehåller visserligen juice, men vi pratar om en kort historia, ingen screwdriver i highballglas. Juicen är bara där i egenskap av syra.
Pardon my french talar för sig själv – en strimma söt, lite jättesexig, aningen röd, något blommig och varslande syrlig med avrundad örtig ton. Drinken är mångfacetterad, där varje lager och färg i cocktailglaset får göra sig hörd.
Den andra vodka martinin gör gärna anspråk på att vara mer elegant när den får vara allena och känns något mer världsvan. Samtidigt framstår den som stram, inte lika generös eller jordnära. På sätt och vis har det sin charm också. Smakerna är inget nytt, men ändå känns de fräschare. Colonial French rör vi ihop nästa vecka.
-Ja, jäklar! Pardon my french, men det är så här jag vill jag ha en drink.
Pardon my french – fredagsdrinken
Ingredienser
- 4 cl vodka
- 2 cl St-Germain
- 1 cl sockerlag med rosmarin (2 dl socker, 2 dl vatten, 5 kvistar rosmarin)
- 4 cl röd nypressad grapefruktsjuice
Gör så här
- Börja med sockerlagen. Rör ihop vatten, socker och rosmarin i en kastrull. Låt koka upp och sedan sjuda under lock i tio minuter. Låt svalna.
- Skaka ihop vodka, St-Germain, sockerlag och grapefruktsjuice med is i en shaker. Sila upp i ett kylt cocktailglas och garnera med rosmarin eller citrusskal.
- (I nöd går St-Germain att ersätta med riktigt stark flädersaft.)
