Sloe Butterfly GT – fredagsdrinken

Jag fick nästan dåligt samvete när jag i förra veckan drev något med folks ovana att i tid och otid rata mer spännande drinkar för en vanlig GT. Jag vill be om ursäkt. Till GT:n. Jäklar vad god du är med en bra tonic, vid rätt tillfälle och i bra sällskap. Gin och tonic är som en självlysande boj som man ständigt kan crawla tillbaka till i en oändlig ocean av fyrverkidrinkar. Framförallt nu när det ständigt dyker upp nya tonics som höjer upplevelsen ytterligare. Den stora gula PET-flaskan som legat halvdrucken och avslagen i kylen sedan förra helgens skiva är inte längre ett problem. Tonic köper man förståndigast på små flaskor i olika smaker. De man öppnar går sedan åt omedelbart, en i taget. Inget spill. Visst har en kaxig tonic ett drygare literpris, men med tanke på hur mycket tonic som annars vaskas vid nästa kylskåpsrensningen tror jag att det går jämnt upp. Om någon räknenisse menar motsatsen har jag ändå smak- och kvalitetsargumentet kvar.

Hur mycket får man då leka med en gin och tonic innan den blir till något annat? Jag har just ingen gräns. I rent nödvärn kan man alltid lägga till suffixen ”-med en twist”, eller ”-en variation på.” Då behåller man vridmomentet i överraskningen utan att riskera att stå med brallorna nere när folk replikerar att den inte alls var som den GT de tänkt sig.

Idag väljer jag att garnera min GT, snarare än att ändra smak på den. Eller jo, det gör jag ju. Jag väljer en slånbärsgin, (sloe gin), rycker en flädertonic, lägger till lime och pyntar med jordgubbar och pårökta örter som får fredagsdrinken att sväva. Resultatet blir en Sloe butterfly. Visst är det skönt med fredag igen!

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.