Tid att fortsätta med mafiosogrejen. Det italienska temat. Spaghetti, eller som idag – pasta Carbonara. För mig en riktig barndomsklassiker. Egentligen känner jag fortfarande att det är lite tråkig mat, men om man gör den på riktigt med pancetta, bra ägg och en bra pasta tror jag nog att den ska gå hem. Eyvind kommer att bli glad. Pasta är ju som jag alltid har sagt, hur god den än är – barnmat. Öppnar man en flaska bra vin till, finns det dock tid att fundera över om det nog ändå inte är mat även för de vuxna. Idag dricker vi självklart italienskt, en Passitivo. En favorit, tidigare flitigt anlitad. Tack Styrmir. Vad kan gå snett nu, det känns som ganska mycket nedförsbacke härifrån. Lördag. En handfull ingredienser. En klar idé om middag. Trevligt sällskap. Min familj. Ensamma hemma. Vår borg. Ikväll har vi valt att ha det så. Jo förresten, på tal om snett. Nya förstärkaren lade ner igår. Typiskt, det hade ju kunnat hända en måndag. Varför just till helgen? Nåja, den puttrar ju ändå på halvfart. Vi kan väl låta grannarna vara glada för stunden, om än bara tillfälligt. Får jag inte en ny likadan, kanske jag rent av måste uppgradera till en ännu lite värre och på så sätt ta igen för helgen som varit. Låter som en bra idé.
Carbonaran då. Min pappa lagade ofta Carbonara när jag var liten och jag tror faktiskt att han fick med allt det väsentliga. Svartpepparn och äggen inräknade. Pancetta var väl dock knappast något man hade hört talas om på åttiotalet. Svensk Scanbacon var istället det som italienarna kom till Sverige för att köpa, för att senare, hemkomna, kunna laga sin klassiska italienska rätt. Nä. Idag ska vi göra rätt. Carbonara på pancetta. Jag måste dock få ta ut svängarna lite och även blanda in lite Peccorino. Peccorino, min nya absoluta favoritpastaost, med saltkristaller som retar gallfeber även på den murknaste och mest avdomnade av smaklökar. Ni kan vara lugna, jag kommer även ha med parmigianon. Jag sa ta ut svängarna. Inte köra i diket. Ha en bra helg!

Pasta Carbonara – Recept 4 personer
400 gr (färsk) spaghetti eller fettucine. Torr pasta går också bra.
3 msk olivolja
2 klyftor vitlök
300 gr pancetta, svålen borttagen. (Fuska gärna och använd bacon, men välj då en bra).
4 äggulor av bra kvalité (det gör skillnad)
1 dl pastavatten
1 tsk nymalen svartpeppar
75 gr riven Peccorino Romana
75 gr riven Parmigiano reggiano

Koka pastan med saltat vatten tills dess att den är al dente. Ta hellre av den tidigare än för sent. Den ska senare gå ner i en het stekpanna i ytterligare några minuter. Spara cirka en deciliter av pastavattnet.
Värm i slutskedet av pastakokningen upp olivoljan och tillsätt skurna munsbitar av panchettan och den finfint hackade vitlöken. Stek tills pancettan och vitlöken börjar få färg. Dra bort pannan från värmen.
Vispa i en bunke upp äggulorna, pastavattnet och någon näve av de rivna ostarna med svartpepparn.
Häll ner den kokta pastan i stekpannan med pancettan och vitlöken, blanda väl och arbeta kvickt. Vi vill inte ha överkokt pasta. Tillsätt äggblandningen och fortsätt att blanda tills dess att äggblandningen börjar att koagulera. Lägg upp på tallrikar och toppa med mer riven ost och basilika. Överskottet av de rivna ostarna ställer vi fram på bordet. Pasta Carbonara, på riktigt, med pancetta.