I steget ut ur bilen begraver jag foten i den djupa slaskpölen. Kylan och vätan dränker sulan och tränger in genom mina skor. Jag ryser. Reflexmässigt frågar jag min son:
”-Ska vi flytta till Hawaii Eyvind?”
Han trevar och svarar lite undrande: ”-Varför då pappa?”
Jag blir irriterad, men det är inte rätt tillfälle. Jag drar ner min mössa för att dölja min besvikelse. På den frågan borde det vara språkligt förbjudet och grammatiskt omöjligt att svara med något annat än ett rungande ”-Ja!”. Alla argument finns ju redan där.
Vi kommer hem. Det är mörkt och lite ruggigt. Jag tänder alla lampor i det nedsläckta huset och vinkar till mig min son. Det är dags för en far att ha ett allvarligt samtal med sin son.
Jag drar fram en stol och ber honom att sätta sig ner. På några minuter har vi dragit upp riktlinjerna för livet. Jag berättar att han är en fri människa och att hans liv är en tom skål som han kan fylla med vad han behagar. Det är bara han som kan göra sina egna val och det är endast han, ensam, som måste ta ansvar för sina handlingar. Vi pratar vidare om alla människors lika värde, vikten av ärlighet och saker som att respektera äldre människor.
Jag ber min son att titta ut genom fönstret och se sig omkring. Jag förklarar att vätan han känner i skorna inte är turkost havsvatten. Det som knastrar under fötterna är inte vit finkornig ljummen sand. Det är grus. Vasst grus, vars enda uppgift är att hindra honom ifrån att ramla och slå på rumpan. Svart lerigt grus som har och kommer att fortsätta genomborra hans små pojkfötter inne på hallgolvet i ytterligare någon månad. Min son blir tyst och sänker blicken.
”-Pappa, förlåt. Jag ska aldrig mer tveka. Jag ser allt tydligare nu. Jag har förstått.”
Jag stryker min sons hjässa, klappar om honom  och förklarar att alla kan göra fel. Han lovar mig att aldrig upprepa sitt misstag. Nu har även hans mor kommit ut i köket. Familjen är samlad. Vi kramas och är lyckliga igen. Allt är förlåtet. Vi tänder en värmande brasa, borstar upp gruset från hallgolvet och ser till att få ett bra avslut på helgen.
I helgen var vi på fest för att fira av en vän som ska göra det som många bara talar om att göra. Att sälja av rubbet, byta snö och slask mot en solig tillvaro på en varmare plats. Grattis! Vi tycker att du är modig. Väl där nere föreslår jag att du ställer till med fest och lagar lite av den hawaiianska rätten Poke. Poke – en fräsch lättmarinerad  tonfisk i matiga kuber som för tankarna till ceviche. Den passar bra på ställen där solen lyser varm. Ha det bra.
Otroligt bra information om fisk och vilka arter man bör undvika att äta av miljömässiga skäl finner man på sidan svensk fisk.

Poke – recept 4-8 personer
800 gr färsk tonfisk (gulfenad)
1 schalottenlök (finhackade)
5 stjälkar salladslök (skivade)
3 vitlöksklyftor (finhackade)
2 tsk  färsk ingefära (riven)
0,5 dl japansk soya
1 tsk sesamolja
1,5 tsk kinesisk chilisås (Rooster)
1 tsk flingsalt (smaka av först!)
0,5 dl sesamfrön (strös över din Poke precis innan servering)
1 knippe koriander (som garnering)

Förbered alla grönsaker. Skiva hacka och riv. Blanda sedan alla ingredienser och kryddor, inklusive vätskor i en stor skål som rymmer all poke. Torka av och dela tonfisken i 1,5 centimeter stora kuber. Blanda väl ner tonfisken i skålen och låt stå kallt i kylen i minst 30 minuter. Poke gör sig visserligen bra i munnen även direkt, men smakerna hinner sätta sig lite bättre om poken får vila en stund i kylen. Servera i små skålar. Strö lite sesamfrön över den färdigupplagda poken och garnera med en kvist koriander. Servera med en kall Fire Rock Pale Ale.