För någon vecka sedan hade jag prematurvårkänslor. Så här tre snösmockor senare med ett klimat som påminner om en grågrumlig grogg på lika delar sibirisk polarvinter och accelererande växthuseffekt vet jag längre inte vad jag känner. Man får väl krypa in i sitt skal ett tag till och glädjas åt att det åtminstone är ljust när man kommer hem. Väljer man att försova sig kan man även få i sig lite morgonljus om man har tur. Vissa dagar funderar jag på att låna fruns cab. Köra in den i ett varmt garage under ett lysrör, cabba ned och ställa en värmefläkt på huven och sen bara sitta och njuta sig bort. Nåja, vi är där snarare än vad man tror. Hopplösheten blir bara kvävande om man konstant väljer att se den.

De senaste dagarna har varit riktigt bra. Förra helgen besökte vi vänner. Vi lagade mat, åt och drack gott i två dygn. Som vi brukar när vi ses. Väl hemma igen valde Instagrams kanske största cocktailcommunity med över en miljon följare att publicera en av mina drinkbilder. Inom ett dygn nådde bilden över tjugotusen likes. Nu skulle det kanske passa sig att nämna något om att bloggandet enbart handlar om självuppfyllelse. Att det är så rogivande att få skriva, fota och vara kreativ. Lite: -”Det här gör jag för min egen skull…” Jag fungerar inte riktigt så. Visst är det kul att fota och skriva om sitt intresse. Självklart är det smickrande när tusentals människor visar sin uppskattning för det man gör, men det köper ingen god mat till mitt middagsbord. Show me the money. BAAM. Jag vill casha in! Det låter säkert illa i vissa öron, men så är det. Att få bra med länkjuice gör i slutändan gott på flera sätt.

Idag står jag i valet och kvalet huruvida det ska bli ännu en vältrimmad sexig fredagsdrink i perfekt skärpa med svart bakgrund, eller om den ska få gå lite mer åt det mjuka hållet. Kanske låta det hända något i bilden?