Red Velvet – fredagsdrinken

Det är ändå lite skönt att julen är över. Man kan blicka framåt. Nu är det rakt utför och in i det nya året. Det känns bra att städa av och börja på ny kula. Liksom tidigare år tänker jag ibland att det här är året när det sker. Det kommer förmodligen inte hända speciellt mycket annorlunda saker än föregående år, men ändå. Egentligen vet jag inte ens vad det är jag förväntar mig ska ske. Jag trivs ju bra. Det kan få tåga på som tidigare. Förmodligen och förhoppningsvis kommer man lyckas laga något ännu godare eller fixa en ännu häftigare fredagsdrink. Det är på den nivån. Det räcker så. Jag tänker att man inte måste tänka att man ska vara så jäkla mycket bättre än tidigare bara för att det blir nytt år. Låt det istället vara en långsiktig strävan.

När jag började leka med det molekylära kändes allt så stort. Jag vågade nästan inte sätta igång på grund av rädslan att göra fel.

Det är inte jättekonstigt. Jag avskyr redan första gången att lyckas sämre än vad någon världskänd molekylär koksboksförfattare gjort. Jag hade aldrig tidigare varit rädd för att laga mat eller hitta på nya grejer, men där fanns en oförklarlig respekt som hämmade. Det är därför jag blir så glad då jag inser att jag idag mest bara kör på. Blir det fel så blir det rätt nästa gång. Så nu när jag öppnade kemikalieskåpet satt det bara – 5 gram alginat till en liter vatten, drygt 1% kalciumlaktat i förhållande till vätska i sfärerna. Ungefär 0,5 gram xanthan gum på det. Jag tänker att det går bra att höfta så länge man är skitnoga. Det låter motsägelsefullt, men rymmer ändå en viss sanning och samtidigt den respektlöshet man måste ha. Molekylär gastronomi är så himla kul. Kör på bara.

Idag bjuder jag på Camparisfärer med guldpulver. De får mig att tänka på röda sammetsgardiner med guldtofsar. Sexig lyx och en fredagsdrink värdig att få runda av det år vi benämnde 2018. Servera dem som de är eller tryck ned dem i en drink. Var respektlös!

2 kommentarer Skriv kommentar

  1. Sabinor Lönnroth skriver:

    Hej och tack för inspiration! Jag har just hittat till molekykär matlagning och vet liksom inte vad jag ska börja med för allt känns så stort och svårt. Men jag gör i skrivande stund efter din yoghurt-variant 🙂 Börjar där. En fråga bara, varför värmer man alignatbadet till 50-60 grader? Finns det någon anledning till det?

    Tack återigen för grym sida, jag kommer titta in frekvent! Riktigt inspirerande.

    1. Thomas skriver:

      Hej Sabinor!
      Jag själv som är relativt orädd i köket tyckte också att det var svårt med det molekylära i början. Man var så rädd att göra fel. Det gäller att bara skaka av sig ”rädslan” och köra på. Med tiden får man bättre känsla för vad som är möjligt och hur man kan tänja på gränserna. Vissa saker kommer att gå åt skogen utan att man egentligen kan finna någon förklaring. (Det finns en förklaring, men den är inte alltid lätt att förstå.)

      Anledningen till att jag värmer alginatbadet är att sfärerna frysts. De reagerar lite snabbare då än om de badas i ett kallt alginatbad. Jag fryser nästan alltid mina sfärer i halvklotsformade silikonformar om det är möjligt och då det finns tid. Det är säkert sätt att få snygga jämnstora sfärer.
      Lycka till och hör gärna av dig igen om det är något du undrar eller funderar över.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.