fisk och skaldjur, förrätt, molekylär matlagning, sås, smått och gott

Rimmad kammussla, koriandersfär, champagneskum, bränd salladslök och picklat korianderfrö

Inlagt av Thomas den

Visst är den vacker? Tanken på enkel god mat där endast bra råvaror tillåts briljera. Idén om att låta primörer skina i sällskap av endast någon smakförhöjare. Ni kan säkert föreställa er. Ta en sallad på solvarma tomater, nyryckt basilika, olivolja och buffelmozzarella. Servera den en ljummen sommarkväll med ett glas rött mellan cypress och vinranka i Toscana. Smakerna är så perfekta och samspelta att de knappt behöver träffa smaklökarna. Man vet hur det smakar. Hur gott det är.

Kruxet är att verkligheten inte riktigt är så enkel. Sinnesbilden, eller minnet av den där tomatsalladen kommer alltid att vara bättre än själva verkligheten.

Vi romantiserar i efterhand. Är vi säkra på att det inte bara var platsen som var magisk, stämningen som var hög eller sällskapet som var vackert? En kombination kanske.

Ok, det där var lite väl cyniskt. En caprese kan visst vara fantastisk, men man blir inte särskilt upphetsad i förväg. Det är ofta först i efterhand som vi inser att det enkla i mat faktiskt är bättre än vad vi först tänkt oss.

Mat handlar till stor del om överraskningar. För att överraska kan man fortfarande använda sig av bekanta smaker, men det finns ingenting som säger att de måste serveras så som vi är vana vid. Det får gärna vara spännande, roligt och utmanande också. Både vid tillagning och till bords. Visst kan det gå åt skogen ibland när vi experimenterar, men för oss som brinner för matlagningen är matens väg till tallriken minst lika viktig som det färdiga resultatet. Åtminstone vill vi ha kul på vägen.

Idag steppar jag upp ett steg och leker med den klassiska kammusslan. Musslan rimmas för boosta upp dess konsistens. Efter saltbadet går jag över sidorna på musslan med en brännare. Detta skapar en vacker bark som gästerna definitivt kommer att tala om. Korianderjuicen med lite chili hamnar i en sfär. Champagneskummet svajar stolt över musslan och på toppen lägger vi en spröd salladslök som nästan kremerats. För att överraska smakmässigt har vi picklat korianderfrön i en något sötare lag än vanligt.

Det är fröna som kommer få sällskapet kring bordet att spärra upp ögonen, nicka lätt och utbrista i ett leende.

Den här typen av mat, där man inte direkt kan se vad de olika elementen innehåller eller bör smaka, gör sig bäst när den ställs fram utan presentation. Utmaningen för den som äter, att själv utforska utan att veta något i förväg är en del av upplevelsen. För vad är mer tillfredsställande än när man lyckas sätta smakerna i en rätt man på förväg inte vet något om?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.