St Martin cocktail – fredagsdrinken

Det är ett tufft liv vi lever. Det blev övertid hela förra lördagen från kl. 16 till 01. Man sköljdes i sitt anletes svett, härdade ut, trodde det var över, men behövde stiga på det igen och igen. Allt för konsten var ledordet så:
-”FRAM FRAM FRAM, fram med grejerna på bordet!”
Det kändes stundtals mest surt, även om vi mot slutet kunde skönja en viss eskalerande sötma i bland annat en Frozen coffee. När man kände att man nästan inte kunde ta mer, seglande en game changer upp bakom ryggen. En St Martin. I lysande blå dräkt, dekorerad med blommor och med vitt skum skulle den komma att stärka oss till den grad att vi mäktade med att fortsätta i ännu några timmar. Som sagt, det är ett hårt liv.

Förra helgen körde vi cocktailkväll på tu man hand. Det var ändå dags att inventera barkabinettet och putsa spegeln i botten. Med allt framme på bardisken får man en bättre översyn och det blir enklare att inspireras. Några av de mer galna kombinationerna blev faktiskt godast. Inget vi gjort tidigare fick göras om. (Ok då, jag släppte i ett fantasilöst ögonblick igenom en Moscow mule.) Några alster hamnade i vasken. Jag kan lätt bli fast i min egen sfär och när Sofia tog fram den hembrända spriten från ön St Martin, en konstlad blå kokosrom, tänkte jag att nu går vi under. Det mejslades och fixades. Precis när jag där på barstolen trodde att strupen skulle torka ut – voila! Dra mig baklänges, inte bara snygg. God också. Tydligen KAN man göra silver av bark. Med den uppställningen av ingredienser trodde jag först att utgången för andra gången den kvällen var given – vasken. Tänk vad fel jag hade. Du sitter inte längre i baksätet. Vi battleade med varannan cocktail och jag får väl ödmjukt erkänna, för en gångs skull, det kommer inte bli en vana, att du vann kvällen.

St Martin cocktail är helt och hållet Sofias verk. Jag behövde bara fotografera, dricka och se glad ut. @justdrinkingcocktails liksom. När kör vi cocktailkväll igen? Vi grejade sjutton minicocktails sist, når vi fram till tjugo om vi kör igen? När vi gör. Heter det.

(Tack för romen från St Martin, Monica och Andreas. Jag vet att den smakade skit förra gången vi provade men i rätt sällskap! Med lite tur finns det något kvar tills ni kommer över nästa gång.)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.