Thomaståget – fredagsdrinken

Jag gjorde ett så makalöst gott skum för någon vecka sedan till drinken Horse´s Neck 2.0. Skummet som (nästan) bara är en sockerlag på ingefära, körs genom sifonen och ut kommer ett himmelrike man faktiskt kan ta på. I varje fall om man som jag är stormförtjust i ingefära. Utmaningen blir att se hur jag ska kunna nyttja den laddning som står kyld i sifonen, men som aldrig kom till nytta i förra helgen. Frågan är på vilken station vi väljer att starta vår resa?

Jag har tänkt länge att det är dags att bekanta sig lite mer med yuzu. Yuzu är en citrusfrukt som i smak ligger någonstans i gränslandet mellan grapefrukt och mandarin. Smaken varierar mer eller mindre åt det söta hållet beroende på hur mogen frukten är. Yuzun, med det lite bittra, ihop med den söta friska sockerlagen kommer göra sig bra. Yuzun hoppar på mitt Thomaståg. Vi tuffar vidare…

På vårt nästa stopp plockar vi upp ännu en ingrediens. En smaksättare till. En drink med bara ett tillhygge kallas grogg och sådant sysslar vi inte med här på Karlstein. (Gin och tonic räknas fortfarande som drink då den serveras med citronklyfta). För att förstärka grapesmaken i yuzun, kan jag inte låta bli att ta med några skvättar silad juice från en blodgrape. Vår sockerlag är ganska söt och kan behöva lite motstånd. En drink får aldrig bli enkelspårig. Det fungerar inte. Vi tuffar vidare…

Målet för vår resa tar oss via nästa anhalt. Det är här vi finner den verkliga syran. Jag har nog endast undantagsvis serverat en drink utan lime eller citron? Det kan tyckas märkligt, men det blir inget undantag den här gången heller. Men vilken väljer man då? Citron eller lime? Jag tänker så här. Yuzu är en östasiatiskt frukt och vilken limefrukt är det självklara valet i det asiatiska köket? Nu försa jag mig. Vi stannar till, öppnar vagnsdörren och välkomnar en limefrukt in i vår kupé. Tut tut…

Med två till tänkta stopp innan vår resas slut, händer något oväntat och vi tvingas hoppa över en station. På grund av ett signalfel orsakat av stulna kopparledningar får vi nöja oss med att vinka åt vaniljstången som långsmal och alldeles mörk i blicken får stå kvar på perrongen. Övriga resenärer sätter sig dock ned ganska snart, väl utom synhåll för vaniljen…

De är lyckligt vetande om att Thomaståget för en gångs skull har en chans att hålla tidtabellen…

Vårt sista stopp innan målet blir självklart på grund av det tidigare signalfelet. Det är här vi hämtar upp det nödvändiga för att kunna rulla in på slutstationen. Kapsylen hoppar upp först och plötsligt finner vi en dygdig ekologisk vaniljvodka i vårt glada sällskap. Vännerna sjunger upp i kör innan de slutligen, helt omskakade ska få en skum…

…och där drog dressinen i nödhandtaget. Sorry, inga extrapoäng. Vi är redan framme vid vårt mål. Fredagsdrinken, några tutingar, är serverade. De är av första klass.

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.