Åt skogen – fredagsdrinken

Det är aktuellt med svordomar nu. Det skrivs böcker om ämnet och nu när Netflix kommer med nya dokuserien om svordomar känns det jäkligt inne att svära. -F-n!

En nära vän skrev till oss här om kvällen och berättade att han utbildat sin fru i den svenska kulturen. Han hade visat ett klipp med Magnus och Brasses – svordomsvisa. Jag kände att ok, även om det kändes jävligt mossigt och överkört. En annan vän kontrade med låten ”Kuken” av 250 kg kärlek. Lite fräschare, men när riffen efter en stund mest påminde om en svensktopshit av Mikael Rickfors så gick den också under någon gång precis före andra refrängen.

En gång på en buss hem stötte vi på en frikyrklig skara ungdomar. Jag har aldrig hört ett gäng svära så ymnigt. På deras sätt. De var i sitt uttryck att språka, frikyrkliga språkar snarare än talar, som en avskuren fingertopp som aldrig ville sluta blöda. De svor lika energiskt som fjolårskalvar tumlar runt på ett kosläpp. De kändes lika fria i sitt sväreri som ett småländskt pubertetspar som precis hittat varandra på en juniäng efter att ha blivit utsläppta av kommandoran.

Min egen favorit att yppa när hammaren träffar perfekt på tummen är det vassaste ordet för våt ängsmark. Jag kan inte låta bli, när något går fel kommer det bara. Också inför svärmor, även om hon bara skrattar. Jag måste haft en hemskt barndom utan att förstå det. En högstadielärare sa en gång att det var ett fint ord att använda med andakt. En annan sa att han inte yppar sådana ord bland folk? Vad f-n vore en svordom värd som man med eftertanke valt? De jävlarna kommer ju bara. Och varför är det som inte tåls att säga högt så befriande? ”Hårt som järnet” – den frikyrkliga varianten från bussen gör inte grejen för mig. Inte när det blixtrar till i nerverna och hjärnan stängts av. Den som inte har svurit fult kan kasta den första stenen! Jag duckar. Jävlart, den mer rumsrena norrländska varianten har heller aldrig fungerat.

Idag blir det en skogsdrink. Tre sorters träd samsas med citron under ett härligt skum. Jävlar vad bra det blir med gran, björk och lönn i samma kupa. Fitta – den här måste vi göra igen!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.