Carpaccio – en omdefiniering av begreppet snabbmat

Idag gör jag carpaccio, men först några tankar kring snabbmat. Det är som att ordets betydelse i vissa avseenden har blivit något av en oxymoron och behöver omdefinieras. Ta hamburgaren som exempel. Det har väl aldrig tidigare lagats så genomarbetade och pretentiösa hamburgare som nu. De senaste årens burger-frenzee har nått hemmaköken och folk bräcker varandra dagligen med hemligt smaksatta majonnäser och picklingar. De maler sitt hemmörade kött till köttpuckar av lika delar högrev och entrecote. Det cirkuleras trehundragramsbiffar i stålring och smashas grovmalet i varenda stuga med knut. Lagrad grottost blandas med natriumcitrat för en one way ticket rakt upp i osthimlen. Skapelsen förevigas sedan i en hamburgarnas drömburgarbild och postas så snart ishackan med släggans hjälp drivits igenom burgaren på diagonalen och kilat fast i den massiva träskärbrädan av importerad anglosaxisk ek. Självklart har det dessförinnan knådats bröd som aldrig förr och är det inte minst tre sorters lök mellan briochen framstår man som en nyburgare med total avsaknad av självaktning.

Att efter fyra timmar i köket fortfarande kalla hamburgare för snabbmat? Jag vet inte? Ni hör ju själva. Carpaccio däremot…

Med en carpaccio snackar vi snabbmat i ordets rätta bemärkelse. Kasta in oxfilén en timme i frysen. Skölj ruccolan och låt den rinna av i ett durkslag. Gör något annat vettigt under tiden. När timmen närmar sig sitt slut – karva loss några rejäla flarn från en vällagrad parmigiano. Rosta pinjenötterna. Skär oxfilén i tunna skivor och lägg prydligt upp på ett stort fat. Börja med en ytterring och arbeta er inåt. Tänk er kronbladen på en blomma som fått smaka ångvältens vals. Kläd med ruccolasalladen, ringla över olivolja, stänk över några nypor flingsalt, gå över med kvarnen och låt pinjenötterna välkoreograferat dansa ned över tallriken. Kanske lite finhackad frisk stjälkselleri? Det kan vara frestande trevligt med en lätt vispad pepparrotsgrädde med dijon som tillbehör, men då riskerar man samtidigt att sabba hela begreppet snabbmat. Är man född med ett naturligt högt varvtal i armbågen så är det naturligtvis fritt att göra som man vill.

Så, det var något rappare än en marathonburgare det.

Carpaccio – en omdefiniering av begreppet snabbmat

Ingredienser

    Carpaccio
  • 500 g parerad oxfilé i tunna skivor
    Förslag på tillbehör
  • finhackad selleri
  • ruccola
  • rostade pinjenötter
  • olivolja
  • flingsalt
  • flarn av parmigiano
  • lätt vispad pepparrotsgrädde med dijon
  • svartpeppar

Gör så här

  • Se den löpande texten ovan.
https://karlstein.nu/carpaccio-en-omdefiniering-av-begreppet-snabbmat/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *