Vi var ute på stan för ett tag sedan. Jag står i baren, det är min tur men jag tvekar. Medan trist medelåldersdryck som GT och hantverksöl snurrar i mitt huvud, glider en partyglad ung brud med fjärilskalas i magen upp och skriker -”shoooots!” Bartendern, trött på mitt velande, ger henne omedelbar uppmärksamhet. Helt ok. Jag hade inte heller brytt mig om mig. Jag blir till grå luft vid hennes sida. Akterseglad av snyggot i partystass tänker jag: -”Lilla gumman – turkisk peppar, blå fisk och shots med hallon hade jag avverkat brickor av innan du ens var påtänkt. Det är inte gott. Komma här och kila in sig med sin uppenbarelse för att sen beställa tonårsfylla på bricka? Tro mig, det här kan sluta illa.”
Bartendern smilflirtar så där medvetet undkommande som bara bartenders kan och frågar sedan om det är något mer specifikt hon har tänkt sig?
Vad han mår nu, tänker jag. Hon må spela i en helt annan liga, men det är han och bara han som har utbudet som kan möta hennes efterfrågan. Han vet. Avslappnat obrytt ber hon honom hitta på något. Varför ska hon anstränga sig? Fixa bara! Han är där för att serva henne, hans professionalism ska veta exakt vad hon vill ha utan att behöva fråga. Dessutom är rummet hennes. Hon är vacker och håret har aldrig varit lika livfullt perfekt eller doftat så gott. Om shotsen nu inte skulle falla henne i smaken har hon ändå ett helt liv kvar att ta ikapp dem.
Bartendern sträcker sig rappt efter bekanta flaskor, droppar ned något redan preppat ur andra helt anonyma. Självbevarelsedriften påminner mig bortförklarande om att det där kan jag visst också göra. Sen börjar det. Jag har ingen aning om vad pipflaskorna rymmer, men det ser förbaskat gott och snitsigt ut när deras innehåll åker ned i shakern. Ljudet från metallspaden som fiskar upp is är så där härligt crunchigt. Drinken skakas först lätt som en polaroid, men när båda händerna greppat och armbågarna kommit upp i varv påminner det mer om ett tåg som är på väg att lämna station. Inövat och i taktfull staccato silas bartenderns nektar upp i raden av shotsglas. När den sista droppen lämnat shakern är det bara ytspänningen som gör att det inte rinner över. Samtliga glas är sensuellt toppfyllda. Kanske har jag precis fått bevittna det bästa och äldsta bartenderraggarknepet i världen?
Helt fascinerad av situationen får jag snart frågan om jag (äntligen) bestämt mig? -”Absolut svarar jag lite nyvaket. Tänk vilket sammanträffande att hon skulle… …jag tar samma.” Bartendern som totalt avslöjat min bluff lyfter på ögonen och placerar en mental orange skämskon på mitt huvud: -”Titta på farbror. Tror han är tuff. Snart börjar han väl robotdansa, moonwalka och köra gräsklipparen också.”
Vägen tillbaka till bordet har aldrig varit så lång. Shotsbrickan agerar blickmagnet och jag känner mig som ett senilt UFO. Vid bordet bekräftar sällskapet min känsla. Ingen säger något men det är uppenbart. Shots!?
-”Ja, jag fick ett infall, ville prova något nytt, man kan inte bara dricka GT och öl hela kvällen.” Ingen säger emot, men alla skrattar.
Shots är ett perfekt sätt att prova nya drinkar. Det är egentligen bara en minidrink och ett sätt att hinna prova olika smaker utan att det blir för mycket. När jag numera kommer glidandes med en shotsbricka pratar folk om Thomaståg. Ett tåg är en perfekt stämningshöjare. Prova!
Idag blir det Cold shot – en variant på shotsens shot – Hot shot. Cold shot är lite knepig, men skulle man av någon anledning inte ha tillgång till en rotavap går det bra med en mild cold brew istället. Den kristallklara effekten uteblir visserligen, men i munnen gör det ingen större skillnad. I isade shotsglas fyller jag upp en tredjedel Galliano L´Autentico (helst inte den med sliskig vaniljsmak). På det lägger jag ett kristallklart lager destillerat kaffe som slutligen toppas med ett skum på en sockerlag som sjudits med blodapelsin. Garnera med torkad blodapelsin.
Tack Sparr för att man får ”hyra in sig” i din rotavap emellanåt. Eller ännu bättre, att som igår, bara lyfta luren och be dig fixa! 😉
Cold shot – fredagsdrinken
Ingredienser
- 1/3 Galliano L´Autentico (Galliano vanilla fungerar i nödfall men shoten blir mycket sötare.)
- 1/3 kristallklart kaffe (alt. cold brew)
- 1/3 sockerlagsskum på blodapelsin (recept se nedan)
- torkad blodapelsin att garnera med
Gör så här
Sockerlag på blodapelsin
- Börja med sockerlagen. Skiva upp en blodapelsin. Koka upp 2 dl vatten med lika mängd socker. Lägg ned apelsinen efter uppkok, låt sjuda på låg värme i tio minuter. Låt sedan kallna. Ta upp och lägg ut skivorna på en silikonmatta i glasfiber och torka i 75°C i 10-12h. Vänd under halva tiden.
- Sila sockerlagen när den helt svalnat. Mät upp 250 g sockerlag och blanda med 2,0-2,5 g Easy Whip (Special Ingredients) i en mixer. Sila över i en sifon, ladda med en gräddpatron och ställ in upp och ned i kylen under två timmar. Vill man ha tjockare skum, dra i en patron till och skaka om innan servering.
Cold shot
- Fyll upp shotsglas med en tredjedel Galliano, sedan lika mycket kaffedestillat, toppa med sockerlagsskum ur sifonen. Servera med en skiva torkad blodapelsin.
