Gräddig pasta med lax, vin och spenat

Ok, jag tvingar lite motvilligt in ett vardagsmatsinlägg. Jag tog inte fram systemkameran, jag har inget särskilt att berätta och ingredienserna är bara fräscha, utan att vara exklusiva. Det finns en enda anledning till att den får vara med. Rätten har ett minne. Suck! Nu kommer ju historien ändå. Jag ska försöka hålla det kort.

För hundra år sedan när Sofia fortfarande var ung tog vi en kortsemester i Finland. Efter flera dagar hos Sofias släkt, de är alla fina och galet gästvänliga, behövde vi vara själva. Vi åkte in till Stadshotellet i Jakobstad för en middagspaus. Vi tänkte att vi bara skulle äta och sen skulle jag köra tillbaka. När vi ätit upp varmrätten kom jag på att vi sparat in så mycket på champagnen, jag hade ju druckit vatten, att vi lika gärna kunde ta ett rum. Sofia som aldrig varit svårövertalad i de lägena, log snart jakande.

Det slutade och började med att jag gick och bokade ett rum och kom tillbaka med den champagne jag missat tidigare. Sofia suckade och förstod då mitt bakhåll. Jag hade ju vetat hela tiden.

Rätten Sofia åt den kvällen påminner om den här med den skillnaden att den också innehöll en vodkaflamberad finsk ”gnisselost”. Jag minns aldrig vad den heter, men den är ganska neutral, nästan lite söt och har brända fläckar på ytan. Leipäjuusto? Då det skulle bli vardagsmat lade jag inte ned någon möda på att finna den. Det blev en smörstekt Kungsmussling, ”falsk Karl-Johan”, på toppen istället. Den smakar inte alls som Karl-Johan, men i smör med peppar och salt tycker jag att den är riktigt god och passade fint.
Denna gång serverade vi den här hemgjorda pastan till. Den valsades i lördags och har fått hänga på tork i tre dygn sedan dess.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.