Kol- eller gasolgrill? – det är frågan. Det är samma fråga som jag varje år hör vid denna tid. -”Kol är det enda, annars kan man lika gärna steka.” Eller -”Gasol är bäst. Hata kladdet med kol, det smakar tändvätska om köttet!” Jag kör lite av varje. Gasol idag och kol imorgon. Det kanske är därför jag aldrig tröttnar?
Jag förstår inte dem som köper den billigaste av kol, på säg ICA och sedan grillar med öppet lock och hävdar att det är för den goda och rökigare smakens skull som kolgrill är att föredra. Jag förstår inte heller de som bara ser fördelar med gasolgrillen. Dyra i inköp, skrymmande och tunga samt ett he-vete att få rena.
Så här grillar jag. Jag är alltid ”på väg” att handla lite finare kol och bricketter, bitar Mesquite och Hickoryträ att lägga i blöt innan grillningen. Till nästa helg ska jag… Just nu saknar den kolgrill jag förfogar över lock. Det är en s.k. ”pelargrill”. Vad det nu betyder? Självklart har jag även en rejäl och välanvänd gasolgrill av modell otympligare. Brännarna börjar bli lite väl rostiga och efter vintern behövde den två timmars kärlek och omsorg för att ens komma i närheten av sitt forna jag. Trots att den stått inomhus hela vintern? -Nähä, inte den här vintern heller. Suck. Och jag som lovade mig själv. Kolen jag använder oftast kommer från Statoil och den enda anledningen till varför samma mack ännu inte slutat med stålsexorna gasol, som många andra, är att jag sedan några år är ny invånare i kommunen. -Skulle du ha två tuber, nu igen? Helt säker?
Hur som helst grillat är godast – så är det ju. Det är dessutom riktigt skönt att slippa diska gjutjärnspannor var och varannan kväll. Med det i tankarna spelar det inte så stor roll om grillen är utrustad med flametamers, har extra röklåda för flis och spån, eller om kolgrillen är lite lätt halt för att Biltema inte kunde gänga bultarna till benen ordentligt. Det spelar ingen roll om kånkandet på gasoltuber gett dig tennisarmbåge eller om stålborsten ständigt är utsliten och igensatt. Jag älskar att grilla och det är faktiskt strunt samma på vilket sätt det sker.
Jag har testat alla typer av grillar, men har aldrig varit med om att kunna skylla på grillen när resultatet har blivit sämre än väntat. Däremot har jag säkerligen skrytigt när resultatet blivit extra bra, och inte förstått att jag i samma ögonblick som jag hyllar grillen, samtidigt sänker mig själv. Engångsgrillar bör ju självklart undantas från denna regel. Å andra sidan är jag osäker på huruvida en lunchlåda med lite blyerts i och med ett hönsnät på toppen överhuvudtaget klassas som grill?
Har ni läst och sett bilderna från när vi helgrillade en gris förra midsommarafton? Det gick åt en himla massa bricketter och kol. Här finner ni förresten ett test av kol. Självklart lyckades vi på något otippat sätt använda det sämsta kolet med kortast grilltid och höga värden av giftiga tungmetaller. Inte bra.

Grillad kalvfilé med tomatsalsa och sambalbearnaise – Recept 4 personer
800 gr kalvfilé (ytterfilé av kalv med kappan kvar)
2 knippen färsk grön sparris (kokas mitt vis, sparriskola finner ni här).
Putsa köttet och skär precis genom kappan i ett rutmönster på diagonalen. Grilla sedan tills köttet fått fin färg. Vänd. När köttet fått fin färg på båda sidor brukar jag vända relativt ofta. Det är min övertygelse att köttet blir mer jämnrosa rakt igenom då. Köttet är medium rare, när det nått en innertemperatur av 56 grader. Jag tar av det från grillen redan vid 54-55 grader och låter det sedan vila under folié i ca 10-15 minuter. Tranchera och lägg upp med sparrisen.

Tomatsalsa med basilika, koriander och lime – recept 4 personer
1 pkt romanticatomater (ca 20 småtomater)
10 blad basilika
1/2 kruka koriander
1/2 dl olivolja (kalamataoliver)
1/4 lime (saften)
Dela tomaterna i små bitar, skär örterna fint och slå över oljan. Precis innan servering pressas limen över. Salta och peppra vid bordet.

Sambalbearnaise – recept
Eriks Bearnaise – (den vanliga burken!)
2 tsk Sambal Oeleck
Blanda. Klart!