Det ser gott ut eller hur? Det var det inte. Färdigmarinerade grillspett är sällan det, inte heller ikväll. Jag trodde att jag skulle vara safe med lamm- och nötkött, men icke. Köttet känns rimmat och måste ha legat i någon salt- och sockerlösning. Blääh! Det är förvirrande mört och går att grilla hur länge som helst utan att det blir torrt. Det känns aldrig färdigt. Salladen var god. Citronoljan passade bra till rädisorna som var snygga ihop med de gula tomaterna. Glöm inte att salta salladen mina damer och herrar. Det är hela skillnaden. Min granne gör en fantastisk grönsallad, måste fråga henne hur.
Imorgon är det minifredag och ordningen ska återställas, då har jag bättre med tid på mig. Ofrivilligt! Någon mindre begåvad person, tillsynes helt utan almanacka har sett till att Sofia med flera sitter på möte imorgon kväll. Efter ordinarie arbetstid. Oförskämt korkat. Tänk om, gör rätt. Det blir IG för tant.
Ett tips i färdigmatsdjungeln dock – Alains aioli. Jag vet inte vad det är med denna sås som gör att jag inte tröttnar? Kanske är det minnen jag har, eller så är den bara smakrik och fet. Nästa gång ska jag dock göra den själv. ”…done Thomas style, whoop whoop…” Förlåt! Tror förresten att hemligheten ligger i rätt mängd vitlök och rätt antal droppar worcestershire sauce. Just denna, sistnämnda ingrediens verkar inte ens finnas i originalreceptet, men vad vet de och hur svårt kan det vara? Nya tag imorgon.