Gul & Blå – fredagsdrinken

Herre jösses vilken vecka! Jag har haft förmånen att jobba hemifrån i ett soligt uterum med öppna dörrar. Vid 16-snåret varje eftermiddag har jag förflyttat mig ut till spabadet i vilken vi tillfälligt sänkt temperaturen till 33-34°C. En rimlig och helt ångestfri badtemperatur. Sen har man suttit och förädlat sol till D-vitamin medan spegeln i vattnet upphöjt solen till två. Middagarna har serverats vid poolkanten framåt klockan 19. Vitello tonnato en dag, klassisk carpaccio en dag, en gigantisk anti pasti-bricka en annan dag, asiatisk biffsallad en fjärde dag. Vin varje dag. Så osvensk det bara kan bli. Underbart. Kom an med pekpinnen bara! Jag står redo att bryta den itu, ge dig en lavett och förklara hur man lever ett liv!

Två timmar senare har vi lagt oss solstinna och nöjda i ett öppet sovrum med dansande gardiner framför en serie. Nästa dag har gått på repeat. Om det här var allt som sommaren 2020 hade att bjuda på så är det inte ok, men lever man i Sverige får man vara glad för det lilla. Suga i sig medan det bjuds, även om det innebär att man skjuter sysslor på framtiden. Några måsten finns inte dagar som dessa.

Apropå Sverige och stundande nationaldag. Jag är inte direkt något av en flaggviftande patriot, men inte är jag den som viker undan för att fira något heller. Sen om det är pensionärsföreningen i Knutby som råkar fylla 17 år, eller om Pelle Vingmutter från Höör talar ut om hur han har blivit respekterad som människa först efter den senast lyckade öronoperationen. Jag greppar allt. Fram med god mat och dryck – precis där har vi något att fira. Likadant är det med nationaldagen. Lite synd bara att den flyter runt bland veckodagarna, i år sket det sig ju kapitalt. Det enda nationaldagen gav oss i år var en lång kö på fredagen. Nä, ta tillbaka pingsten. På så vis var alltid långhelgen säkrad.

Andra iakttagelser denna vecka. Varför köper folk Bregott eller Lätta när det finns Brillat Savarin? Jag tycker det känns som ett väldigt dåligt val. Camembert petit normand au lait cru är en annan riktigt bra ost. Håll särskild utkik efter den om ni redan är Brie Meaux-frälsta. Förbaskat god, även om jag vill höja ett varningens finger för att den smakar skit ihop med rosévin. Sen det här med att göra silver av bark. Det går ju inte. Om hur det i ostgrupper talas om att hushållsost blir till magi om man lagrar den i ett år eller två efter utgångsdatum. Vad ska man säga? Godare absolut, men hela grejen skriker lite av kejsarens nya kläder. En billig ost kommer aldrig att smaka som en dyr. Var ärliga mot er själva och gå vidare. Låt andra ostar ta plats i lagringskylen istället. Svecia och Präst är bra tips om ni nu måste envisas med att hålla er till de svenska. Släpp tråkhushållsosten!

Nä, snart högtid och hög tid för en fredagsdrink. Det är med ”håg och hand” jag bjuder er en Gul & Blå. Det är en drink på vit rom, syrénsockerlag, lime och kanske det svenskaste vi har förutom Zlatan när han vinner – Trocadero. På söndag ska det bli kämpigt…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.